Det ryms mycket i en skalle

Jag vill idag hylla den starkaste stjärnan på min himmel. En karismatisk människa som alltid lockat mig till skratt, alltid vetat hur han ska trösta mig, krama mig och muntra upp mig så att jag ler igen.
Det fanns en tid i mitt liv då jag tog hand om min lillebror, för den lillebror han är. Bytte blöjor på honom, kokade gröt åt honom, drog runt honom i pulkan, läste godnatt-sagan och lekte flygplan i sängen.

Jag hade väl aldrig då anat att det skulle komma en dag då min lilla lillebror skulle växa upp, växa ikapp, bli vuxen och att det en dag var hans tur att ta hand om mig. Vi står i dag sida vid sida, som en enad kraft, som en enad energikälla där vi hämtar styrka hos varann. Jag saknar ord för hur stolt jag är över dig älskade bror, och att du i dag officiellt tar steget ut i vuxenlivet får mig att tappa tungan. Och det vet vi allihop att det inte sker så ofta. Men jag tvivlade aldrig, du är starkare än vad du själv vågar erkänna. Men jag vet. Vad skulle jag göra utan dig? Jag älskar dig min stjärna.

Jag är ditt största fan.



Studenten himself.