Det ryms mycket i en skalle

Jag lär nog aldrig förstå mig på det här vi kallar för livet. Och det ska väl kanske inte grottas i för mycket för den delen. Om jag kämpar emot något och inte vill att det ska hända, så händer det så klart. Sitter jag intensivt och ber till högre makter eller energier att de ska bringa något bra till mig så händer det ju aldrig!

Det är som att universum kan höra mig... har jag gett upp eller förlikat mig med en tanke så kommer belöningen, stångar jag huvudet blodigt mot en vägg mot något jag kanske innerst inne vet är lönlöst, så sker ju heller ingenting. För mycket förväntningar så brakar hela skiten, inga förväntningar över huvud taget och man blir överrumplad. Just nu är jag lite rädd. Say no more.