Det ryms mycket i en skalle

Maddafakka! Idag går det trögt. Trots solsken, god frukost och en kopp kaffe. Jag stirrar på mina anteckningar och har fram tills nu kastat lystna blickar på min igenstängda laptop. Har i alla fall tagit steget att sätta mig vid skrivbordet, men vad gör jag? Bloggar. Hmrf...

Har också skjutsat ner Nicke till bibblan i hopp om att rutskrapningen och kylan skulle få mig att piggna till. Vilket den gjorde. I ungefär en halvtimme, innan värmen och gruset i ögonen återvände när jag varit hemma igen en halvtimme typ.




Och nu sitter jag här. Ångest. Deadline. Borde göra något. Jag måste helt enkelt ha någon sinnesrubbning när det kommer till måndagar för jag kan verkligen inte förmå mig att finna energi, oavsett väder. Nä, jag tror bästa medicinen är att låta allt vara ett par timmar så kickar jag nog igång igen framåt sena eftermiddagen. Ingen idé att stressa fram något, då blir det bara kattskit av alltihop. Kanske ljuset utifrån ger mig energi till slut.




Apropå kattskit - Sid växer så det knakar och han är numera en väl accepterad lillebror i familjen, speciellt av Azrael. Igår var de så mysiga i soffan båda två när de sov nära varann och Azrael tog sig friheten att tvätta honom på huvudet. Väldigt grundligt. Vi trivs här på Bönhusberget.