Det ryms mycket i en skalle

Det är alltid lika tråkigt när helgen är över. Och ännu tristare blir det när man haft storfrämmande, som jag/vi hade lördag till söndag. Min goa vän Johanna från Uppsala, som jag gick journalistlinjen med, kom upp för att inspektera Hoffan. Wow, det är nästan lite vilda westernfeeling här... Ha ha! Klockers sagt av henne, var bara prärieljudet som fattades liksom.

Vi hade en kanonkväll ihop då jag bjöd henne på god födelsedagsmiddag lite i förskott, lite presentutdelning i ljusets sken och förstås en jäkla massa skratt och gamla minnen. Jag började nästan längta tillbaka till Motala, då allt kändes lite lite lättare, det mesta gick ut på kritiskt tänkande och en jäkla massa party! Nåja, blir man nostalgisk så har man i alla fall haft en rolig tid. Vilket vi hade.

Snön yrde ju så man blev lite halvchockad när man stack ut kranen utanför porten på söndagen, så efter jag kört ner Johanna till bussen så stannade jag inne. Slappa, halvsova och titta på serier. Lagom mojs. Kvällen avslutades uppe i det Perssonska huset där vi lagade varma mackor och snacksade till en hyrfilm. Vi är lite husvakt eftersom Nickes päron är i fjällen. Vilket vi också skulle ha varit om inte pengarna hade satt stopp. Jävla skit.

Istället ska jag i dagarna två, med början onsdag, fördriva tiden vid syrran och Peters domäner där jag ska barnvakta Alex då paret drar iväg på en välförtjänt kryssning. Får väl se vad jag och Alex hittar på för bus, men något ska vi väl lyckas skaka fram! Det blir bra det med - kvalitetstid med gudsonen var ju inte igår. Kommer sakna Nickster bara.

Det känns som att jag skriver lite tramsiga och spretiga inlägg nu för tiden, till och från, men jag lovar: Bloggen kommer bli desto mer spännande om ett tag. Det har ni mitt ord på.