Det ryms mycket i en skalle

Jag tror Sid hatar mig nu. Vi har för en stund sedan gett katterna avmaskningsmedel i munnen och det är ingen lek och hålla i en spjärnande fem månaders kattbäbis inte.
Först försökte vi pilla ner tabletten i lite sardiner men icke, den låg kvar och Sid hade ätit runt den. Vi fick ta i med hårdhandskarna till slut båda två och när han väl svalt tabletten som börjat smälta i handen, såg han ut och ha blivit utsatt för smärre tortyr - av ansiktsuttrycket att döma. Vi var ju faktiskt tvungna... mammahjärtat i mig brast lite. Azrael tog Nicke hand om själv, han visste nog lite vad det handlade om och gav med sig till slut i hans famn.

Sid kom i alla fall fram efteråt och strök sig lite mot mig och följde med som sällskap inne på toa frivilligt så jag tror inte han hatar sin matte så mycket som jag ville inbilla mig. Katter är inte långsinta som tur är. Nu sover han gott bredvid Nicke på soffan. Allt är fridens liljor igen. Puh.

Det slog mig i dag att det ju är PÅSKVECKA! Väder eller inte så ska det här påskas. Vi ska i veckan fixa lite ris, städa, pynta och laga lite janssons och rödbetssallad som vi tar med upp till Korsån på långfredagen där vi firar påsk med Persson´s vid stugan, och sover över. Blir nog trevligt! Och ännu trevligare blir det om solen sticker fram förstås. Jag vill ha massor med vårkänslor nu. Och så vill jag få ett påskägg också. Får väl se om påskharen besöker mig i år. Hoppas hoppas.