Det ryms mycket i en skalle

Det är som det är, och det blir som det blir, försöker jag konstant intala mig hela dagen i dag. Men ändå finner jag mig med nervösmage, halsbränna och dallriga ben. Det är SKITJOBBIGT och behöva erkänna att jag har svårt att slappna av och vara i nuet just nu. Hur det än är kan jag inte påverka så mycket just nu, utan antingen ligger det i andra människors händer och val eller så ligger det i vetenskapen.

För och tala klarspråk så inväntar jag lingonveckan, ett besked från ett jobb jag sökt och gäääärna vill ha, och så väntar jag på att Uppsala akademiska ska höra av sig angående genetiktestet. För och få häva ur mig detta en gång för alla: JAG BLIR GAAALEEEEN! En stund i alla fall. Om ett par minuter ska jag lugna ner mig igen. Det har jag bestämt. Men nu - ut och rensa tankarna och titta på träden en stund.

Ska hålla hjärtat och sinnet öppet i dag - måste. Vill. Kan.