Det ryms mycket i en skalle

Märker ni att jag har ballat ur? Det är inte ni som bara tror det. Jag HAR ballat ur. Och det ordentligt. Under hela förra veckan har ägnat mer eller mindre ofrillig tid åt att ligga i soffan som en första klassens invalido.
Min rygg gick sönder, svanken ville inte vara med nå mer bara för att lata och brända Therésa vägrat och träna.
Så jag ådrog mig någon sorts muskelinflammation så att det klämde sådär underbart skönt på ischiasnerven, så det kändes som benen skulle vika sig under mig när det högg till som värst.

Men efter en veckas pillerknarkande är jag väl något sånär på benen igen. Härligt! tänker man och tar sig glad i hågen till jobbet. På natten vaknar jag av att halsen svullnat upp något fruktansvärt. Förkyld. Och det ordentligt. Fuck! Jag pallar inte mer sjukdomar. I blame it all on the lack of excersize. 

Så här sitter jag på jobbet och har ballat ur. Och det ordentligt. Igen. Och igen. Lyssnar på när mina medarbetare diskuterar hur morgondagens valborgsprogram ska stolpas upp i blaskan när den invarderar stan i morgon. Jag tror jag hört ordet Champagnegalopp tio gånger nu. Höör dom inte hur hysteriskt roligt det låter?! Jag småfnissar varje gång.
Det blir både mösspåtagning, invasion av studenter, picknick, solsken, sillunchar på diverse hak runtom i stan och en jävla massa folk. Säger dom i alla fall. Blir jag i Uppsala som jag planerat lär jag med all säkerhet ducka för flygande studenter runt hörnen, klirrande skumpaglas och slaskiga spyor på kullerstenen. I can´t wait.