En jätteparentes.

Jag har många tankar. Jag läser, begrundar. Jag lyssnar, begrundar. Begrundar hur folk pratar och skriver egentligen. Det är nog något medfött jag fått, och tur är väl det att jag valde yrkesbana som journalist.
Har funderat lite på ordet "jätte", vad vill man med det egentligen? Läste i en morgontidning idag att något var jätteexotiskt. Va fan menar man med det? Kan något vara mer eller mindre exotiskt?
Om något är exotiskt är det väl exotiskt. Punkt. De där två E:na bredvid varann stör mig också fruktansvärt, det ser helt muppigt ut.

Synonymer.se säger följande om ordet jätte: bergtroll; rese, gigant, bjässe, mastodont, kämpe, baddare, hejare, kaxe, överdängare; koloss, cyklop, titan.


Jag förstår ju att jätte kan fungera som ett förstärkningsord om man vill hylla något. Det var jättekul, inte bara kul, utan jättekul. Det var jättegott (Då kan man iofs använda Fantastiskt gott, otroligt gott men vi svenskar är lata. Jätte är så lätt att ta till). Det var var jättelångt (även HÄR kan man använda Det var väldigt långt, men neee....). Ja, ni fattar vad jag menar.

Däremot när det kommer till negativt förstärkande med jätte med i meningen kan det ju bli galet, eller låta mysko. Han var jätteful, det var jätteäckligt. Någon är väl antingen snygg eller ful i betraktarens öga, man kan väl inte bli MER ful bara för att man lägger till ett jätte.


Kommentarer
Postat av: lakritsmorfar

Hahaha ja språk är kul!!! Vad sägs om "han var jättedöd"?

2008-06-05 @ 12:02:50
Postat av: Therésa

MAHAHAHAHA! :D Klockrent Laktrits! Klockrent. Du fattar min poäng.

2008-06-05 @ 13:05:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0