Det ryms mycket i en skalle

I ren desperation tittar jag upp mot himlen från balkongen, när jag vaknar runt lunchtid. Fan också, jag som hade velat få lite sol på mig innan jobbet, muttrar jag för mig själv med händerna på höfterna.

Inte nog med att man jobbar hela sommaren, mer än jag får vara ledig nästan, utan dessutom missar de flesta brännande solstrålar som ger en den där fräscha färgen i fejjan. Jag är blek som en fis, blek som en kontorsråtta, som ett lakan.

I ren desperation rycker jag fram Brun utan sol-sprayen. Kan ju inte bli värre, right?