Det ryms mycket i en skalle

Ok, Uppsala kanske inte är så jävla tokigt ändå. För jag har hittat en vän att hänga med efter jobbet. Jag har nog inte insett hur skönt det är att faktiskt hitta på något efter jobbet med en person i ungefär samma ålder, istället för att bara cykla hem, laga käk och sen dåsa. Inte undra på att man känner sig som en fläskpadda som strandat nånstans på en blöt klippa.

Så igår efter jobbet var det dags att möta kompisen vid Åhléns. Ok, hm, var ligger det då? funderade jag ett par sekunder innan jag insåg att jag faktiskt kan fråga kollegan mittemot.
Tjaa, det ligger ditåt... typ, säger hon och pekar mot en vägg och jag lydigt stirrar på väggen som följd.
Jadu, det sade inte mig så mkt, säger jag menande på brett dalmål och hon skrattar. Efter lite dividerande kom jag ju på att jag vet var det ligger. Strax efter frågar kollegan lite blygt nyfiket varför jag undrar det.

Ska du möta någon eller? undrar hon.
Ja precis, hur visste du det? säger jag och börjar fundera om hon är tankeläsare.
Njäh, en populär mötesplats, säger hon och ler, och jag snabbt inflikar; 
Jahaa! Hur kommer det sig då?
Alla vet var det ligger.
Alla utom jag, säger jag och ser fejkat butter ut varvid hon nickar och ler medhållande.

Typiskt mig och vara kärringen mot strömmen. Men det var väl inget ovanligt. Efter en trevlig kväll i solen med middag, fika och shopping, så slår det mig när jag cyklade hem i sommarkvällen, jag är inte ensam längre.