Snart är cyklar som bilar.
Det är nog minst lika svårt att hitta cykelparkering här i Uppsala, som det är att hitta en åt bilen. Jag lovar.
Skulle möta upp en vän på ett torg här i uppsala och kom fram till serveringen som är belägen någorlunda centralt mitt på där på torget. "Kan jag parka cykeln här mitt i alltihop tror du?" sade jag samtidigt som mitt huvud snurrade efter en så kallad cykelparkering. Kan fortfarande inte riktigt smälta att man inte får ställa sig var som helst.
Hur som helst så trodde hon att det nog gick bra, så långt inga problem.
Därefter skulle jag dumpa cykeln någonstans nära centralen för att vi skulle ta bussen till andra delen av stan. Utan att tänka mig för skriker jag till henne, lite på håll:
"Gå och kolla när bussen går du, så lubbar jag iväg och letar parkering till cykeln!"
Det är ju helt sjukt. Till saken hör att ALLA cykelställ var i det närmaste överbelamrade av mer el mindre aktiva cyklar. Det krävs ju en plats där jag kan låsa fast cykeln iiii själva stället, för att vara på den säkra sidan. Letade bland en massa cyklar efter lucka, somliga med mossa på sig, andra med spindelnät och några splitternya. Hittade till slut en plats bredvid en stackars fallfärdig DBS.
Enbart på grund av att jag letade cykelparkering i något som kändes som en evighet, så missade vi bussen och fick vänta tjugo min extra. Sinnes. Jag kommer ihåg en tid, när jag bara kunde ställa mig... var som helst. Där hemma i dalom. Och såg man bussen komma var det bara och slunga ner cykeln i diket fort som fan, och den låg kvar när man kom hem igen. Those were the days.
Skulle möta upp en vän på ett torg här i uppsala och kom fram till serveringen som är belägen någorlunda centralt mitt på där på torget. "Kan jag parka cykeln här mitt i alltihop tror du?" sade jag samtidigt som mitt huvud snurrade efter en så kallad cykelparkering. Kan fortfarande inte riktigt smälta att man inte får ställa sig var som helst.
Hur som helst så trodde hon att det nog gick bra, så långt inga problem.
Därefter skulle jag dumpa cykeln någonstans nära centralen för att vi skulle ta bussen till andra delen av stan. Utan att tänka mig för skriker jag till henne, lite på håll:
"Gå och kolla när bussen går du, så lubbar jag iväg och letar parkering till cykeln!"
Det är ju helt sjukt. Till saken hör att ALLA cykelställ var i det närmaste överbelamrade av mer el mindre aktiva cyklar. Det krävs ju en plats där jag kan låsa fast cykeln iiii själva stället, för att vara på den säkra sidan. Letade bland en massa cyklar efter lucka, somliga med mossa på sig, andra med spindelnät och några splitternya. Hittade till slut en plats bredvid en stackars fallfärdig DBS.
Enbart på grund av att jag letade cykelparkering i något som kändes som en evighet, så missade vi bussen och fick vänta tjugo min extra. Sinnes. Jag kommer ihåg en tid, när jag bara kunde ställa mig... var som helst. Där hemma i dalom. Och såg man bussen komma var det bara och slunga ner cykeln i diket fort som fan, och den låg kvar när man kom hem igen. Those were the days.
Kommentarer
Trackback
