Det ryms mycket i en skalle

Jag kuskar buss till jobbet den här veckan. Det är rätt skoj faktiskt. För det första får man en sjyst morgonpromenad till stationen på morgonkvisten med go musik i öronen, och för det andra känner jag mig som en skolflicka igen. ) För det tredje så köpte jag faktiskt ett busskort för dyra pengar för två veckor sedan eftersom jag inte visste när bilen som sambon grejat skulle anlända. Dumt och slösa pengar liksom.)
Majoriteten av de som åker buss på morgonen är ungdomar, som ska till plugget.

Ganska underhållande att observera den nya generationen unga som tydligen verkar klä sig lite hur som helst nu för tiden. Snacka om att jag inte hänger med längre. Ett par grå leggins med TRASIGA nätstrumpbyxor ovanpå. Varför? En annan bar en svart, slapp och hängande stickad mössa på hjässan som hon förmodligen fått sätta fast med hårnålar eftersom hon nog har missuppfattat det här med mössa. Den ska sitta PÅ huvudet och faktiskt VÄRMA de vitala delarna såsom öron och tinningar.

Nu jävlar är mormor igång och trakkar på de stackars små ynglingarna, men mest är jag ärligt talat road. Man riktigt känner hur hormonnivån stiger när sista hållplatsen är passerad och bussen nästan är full och den styr kosan till avesta.
Nästan så jag blir lite som tonåring igen. Fast, jag saknar det inte. Inte ett dugg. De långa stunderna man med omsorg valde ut alltifrån kläder, smink och parfym. Det tog ju hundra år! Allt för att behaga andra.

Och alla problem man hade... mest kärlekstrubbel då förstås. När jag på bussen tjuvlyssnar kan jag märka att inte mycket förändrats. Förutom kläder och alla elektronikprylar som de numera pryds av... mobiler, ipods, hörlurar och mp3-spelare. När jag var ung fick vi minsann skicka röksignaler till kompisarna när man ville hänga. Bah.