Partyboat! Eller loveboat?
Nu jävlar har kylan kommit till Dalarna kan meddela. Inte bara att jag hade mössa i morse igen, den här gången fick jag starta bilen och dra på värmefläkten på full fräs medan jag... skrapade rutorna! Jisses, det kändes som vinter igen må jag säga.
Ärligt talat vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. En liten tröst är väl att nu när första frostnatten har varit här så dog väl alla äckliga insekter med den. Myggor, tvestjärtar, spindlar... you name it.
Är för den delen hemma från storstaden, igen. Det var värstans vad ofta på kort tid jag åkt dit nu då? Man kan ju nästan tro att jag längtar tillbaka. Vilket jag INTE gör! Nu skrämde jag mig själv nästan...
Det är roligt att komma dit för ett dygn, göra ett gästspel och sedan komma hem till den lugna vardagen på Lövstigen igen.
Det vankades 30-årskalas och visade sig bli en väldigt, väldigt skojig lördag som spenderades med god mat, sång, dans och dricka på Patricia. Grattis igen Johanna! Det dansades, pratades och festades så till den milda grad att jag tappade alla begrepp. Batteriet i mobilen var slut och jag hade ingen aning om vad klockan var. Till råga på allt så ska ju SÅ KLART jag och Magnus tappa bort varann ett x antal gånger.
Vid ett tillfälle blev jag orolig då han inte hade visat sig på ett tag... han brukar ju hitta rätt. Följde min intuition och lånade en kompis mobil och ringde upp honom. Han stod utomhus med våra jackor sedan en stund tillbaka eftersom vakten tyckte att det nog var dags och gå hem nu. Då var klockan fyra. Var väl lika bra och tacka för sig och dra sig till det mysiga vandrarhemmet där vi hyrt rum över natten.
Efter att ha däckat klockan fem på möran är det ingen underbar upplevelse direkt att med ett ryck vakna upp ur dvalan i det fönsterlösa rummet och inte fatta om det är dag eller natt för att det är så mörkt, om jag är pissnödig eller mest törstig och samtidigt undra vad klockan är. Så klart att vi sov över frukosten. När vi klockan elva checkar ut och jag med väskan stiger ut i höstluften vill jag bara att någon ska skjuta mig. Det kändes som att jag hade återuppstått från de döda.
Det blev en baguette och första bästa tåg hem. Men hey! Det var det värt.
Ärligt talat vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. En liten tröst är väl att nu när första frostnatten har varit här så dog väl alla äckliga insekter med den. Myggor, tvestjärtar, spindlar... you name it.
Är för den delen hemma från storstaden, igen. Det var värstans vad ofta på kort tid jag åkt dit nu då? Man kan ju nästan tro att jag längtar tillbaka. Vilket jag INTE gör! Nu skrämde jag mig själv nästan...
Det är roligt att komma dit för ett dygn, göra ett gästspel och sedan komma hem till den lugna vardagen på Lövstigen igen.
Det vankades 30-årskalas och visade sig bli en väldigt, väldigt skojig lördag som spenderades med god mat, sång, dans och dricka på Patricia. Grattis igen Johanna! Det dansades, pratades och festades så till den milda grad att jag tappade alla begrepp. Batteriet i mobilen var slut och jag hade ingen aning om vad klockan var. Till råga på allt så ska ju SÅ KLART jag och Magnus tappa bort varann ett x antal gånger.
Vid ett tillfälle blev jag orolig då han inte hade visat sig på ett tag... han brukar ju hitta rätt. Följde min intuition och lånade en kompis mobil och ringde upp honom. Han stod utomhus med våra jackor sedan en stund tillbaka eftersom vakten tyckte att det nog var dags och gå hem nu. Då var klockan fyra. Var väl lika bra och tacka för sig och dra sig till det mysiga vandrarhemmet där vi hyrt rum över natten.
Efter att ha däckat klockan fem på möran är det ingen underbar upplevelse direkt att med ett ryck vakna upp ur dvalan i det fönsterlösa rummet och inte fatta om det är dag eller natt för att det är så mörkt, om jag är pissnödig eller mest törstig och samtidigt undra vad klockan är. Så klart att vi sov över frukosten. När vi klockan elva checkar ut och jag med väskan stiger ut i höstluften vill jag bara att någon ska skjuta mig. Det kändes som att jag hade återuppstått från de döda.
Det blev en baguette och första bästa tåg hem. Men hey! Det var det värt.
Kommentarer
Postat av: Sophia
Synd att jag blev utslängd.... men hellre det än 5 i 1 ragget... hahahah
Trackback
