Baj baj!
En jobbig parentes; Hur fan kunde jag glömma rouge när jag sminkade mig i morse? Känner mig naken. Men fan va ytlig jag låter... men är det sista dagen på jobbet så är det. Och så glömmer man det mest färgglada i fejjan. Ser väl helt blek och rädd ut (med dåligt översminkad blåtira) här sista kvällen.
Inget som någon nämner ett dyft om här på jobbet, för övrigt. Känns både skönt och lite konstigt. Tycker dom det ska bli skönt att jag slutar? Är de ledsna och försöker hålla sig för gråt? Det tror jag iofs inte men faktum kvarstår att alla är som vanligt. Ja ja, hellre det än att alla ska kramas och bli sentimentala.
I morgon tågar jag hem till dalom igen då, med resten av alla grejer som jag lär få kuska på cykeln upp på berget där hemma. Får väl se hur det går. Gäller att packa effektivt och smart.
Innan dess lämna tillbaka lånecykeln till hyresvärdinnan och GÅ till tåget sedan... alltså, jag blir lat när jag vet att jag måste gå och inte cykla. Ye ye, bara och bita i det sura äpplet och få skiten gjord. Med lite mp3 brukar det mesta lösa sig när saker och ting blir monotona.
Hej då Uppsala!
Inget som någon nämner ett dyft om här på jobbet, för övrigt. Känns både skönt och lite konstigt. Tycker dom det ska bli skönt att jag slutar? Är de ledsna och försöker hålla sig för gråt? Det tror jag iofs inte men faktum kvarstår att alla är som vanligt. Ja ja, hellre det än att alla ska kramas och bli sentimentala.
I morgon tågar jag hem till dalom igen då, med resten av alla grejer som jag lär få kuska på cykeln upp på berget där hemma. Får väl se hur det går. Gäller att packa effektivt och smart.
Innan dess lämna tillbaka lånecykeln till hyresvärdinnan och GÅ till tåget sedan... alltså, jag blir lat när jag vet att jag måste gå och inte cykla. Ye ye, bara och bita i det sura äpplet och få skiten gjord. Med lite mp3 brukar det mesta lösa sig när saker och ting blir monotona.
Hej då Uppsala!
Kommentarer
Trackback
