Det ryms mycket i en skalle

Ibland är det läge för förtydliganden, så som man ibland skriver i journalistbranschen. Fast denna gång tänker jag göra både ett förtydligande och en definition av storstadslantis. Följande;

Storstadslantis är ett ventilhål där jag får släppa mina språkliga hämningar, ha ett alterego och spela lös alla mina ironiska funderingar, alla världens sarkasmer och svordomar som bor inom mig. Eftersom jag i mitt arbete inte kan göra det och jag vanligtvis är en perfektionist ut i fingerspetsarna, så kan det vara skönt att ha ett forum där jag får spy ur mig all galla. Mer eller mindre, och fullständigt genomtänkt.

Men det förstod ni väl redan?

Fyy satan i gatan vilket köp jag gjorde i dag på lunchen! Jag är så in i helvete nöjd så jag ler med hela fejjan tror jag. Vårens sneakers är inhandlade! Lite tidigare i år än brukligt... men jag passerade skoaffären i gallerian och det var ren flax att jag tittade in. Vårens nyheter hade anlänt, och det med besked!

Jag blev kär. I Equal 5, nya serien. Yaiks säger jag bara! Var ba och langa upp kortet, och jag är så nöjd och glad nu. Sneakersbrutta som man är.

Är det någon som kommer ihåg att jag för något som känns för hundra år sedan, skrev om att jag ville prova sushi när jag bodde och jobbade i Stockholm? Jag dravlade på om att det både luktade konstigt och jag var lite smårädd för fisken.
Ändock trodde jag att det var något jag skulle gilla, eftersom jag av någon konstig anledning fått för mig det... i slutändan hann jag flytta från storstan innan jag tog mod till mig och testa denna japanska läckerhet.

Men NU har jag äntligen funnit den! Och tro på faaan att jag älskar fiskhelvetet! Tack vare min bästa bästa Ella tog vi oss in på sushiplejset i Borlänge sent i höstas (eller tidigt i vintras, hur man vill) och jag både luktade och smakade. Smock, smock och glufs, glufs sade det sen var det slut. I like. Då vet ni. En liten parentes bara.

Men nu är det väl så man längtar till helgen, deluxe. Måndagar kan konsten och visa sig från en lite sämre sida ur mina ögon. Får väl snafsa i mig någon god lunch så kanske livslusten vaknar till liv igen! Eller ett roligt samtal med en vän, eller ett spännande sms i mobilen. Finns egentligen hur mkt som helst som kan göra mig glad just nu.

Mest av allt önskar jag att dagarna rullar iväg lika snabbt som de gjorde förra veckan. Dags och get busy!

Seriöst, låt mig få slippa alla hjärtans dag. Vad är det för jävla dag egentligen? En dag för de älskande, för förälskade, för de kära. Eller? Ofta man skickar en kudde formad som ett hjärta till sin mamma liksom... Familjen är kanske inte det första man tänker på när åtminstone jag hör Alla hjärtans dag. Neehepp, kommers, kommers och återigen kommers.

Jag älskar de mina varje dag och försöker säga det till de så ofta jag hinner. Krama om dem och talar om hur mycket jag uppskattar deras stöd, kärlek, omtanke och tålamod. I ära för det tänker jag pysa upp till Gävle på lördag och supa mina troubles behind, krama om min kusin och festa med honom. Bara för och visa hur mycket jag tycker om honom. Jämt.

Vadå anti? Självklart! Va fan trodde ni, jag är ju dramaqueen.

Den här morgonen tänker jag väldigt mycket på livet jag har lämnat bakom mig. Jag är ledsen. Jag sörjer. Det gör ont. Jag försöker varje dag med och på bästa sätt göra det mesta av min dag. Svackorna är färre men de finns där. Hela tiden, varje dag, varje timme och varje minut.

Fast, jag är nog rätt grym ändå.