Det kom visst ett barn!
Det är fantastiskt hur mycket kärlek som ryms i mitt hjärta. Nu är jag precis lika mycket kär i Sam som jag är i Egil som jag är i min fina man Nicke. Otroligt. Den 21/12 23:43 blev vår familj komplett känns det som. Sam dök upp - lite oväntat två veckor före utsatt tid. Och så fin han är, så himla snabbt det rasslade till på slutet så kom han och såg världen. Mer detaljerad förlossningsberättelse kommer. Jag borde nästan skämmas för hur pigg jag kände mig efteråt. Förutom en outgrundlig trötthet (som jag tack och lov vant mig vid sedan tidigare) så var jag på benen dan efter redan. Och efter nästan två dygn, dagen före julafton, så åkte vi hem. Dygnen som följde kan jag nästan inte fatta att jag orkade hålla. Vi bestämde oss för att göra det vi bestämt göra från början vad gällde julfirande. Julaftons morgon på plats för läkarbesök 7.30. Snark jättemycket. Direkt hem och packa väskor och fara hem till mamma. Amma, äta, amma, duscha, amma, paketöppning and so on... sov som en kratta och njöt av en timmes tupplur i Hofors när vi väl anlände på juldagens förmiddag vid 11. Sen full rulle med mat, amma, paket, amma, fika, amma.. and so on igen. Denna natt hade vi en bättre säng och jag fick sova till nästan tio iaf med sista amningen runt 6. Men idag är det ofantligt, otroligt härligtatt ha kommit hem igen. Speciellt för Egil som reagerade på hela helgen med magsjuka idag på kvällen... få se vad Nicke rapporterar i morgon bitti från Egils rum. Det är också en grej som är skönt med att ha kommit hem - vi kan dela på barnen och få ut maximalt med sömn på så sätt. Så nu ligger jag i sängen och myser med Sam som just slumrar in lite inför nattpasset. Ska göra desamma. På återseende!
Kommentarer
Trackback
