Det ryms mycket i en skalle

Min avsaknad på bloggeri kan jag nog med lite facit i hand bara summera i två saker; Tung graviditet och Egil. Jag har tyckt att denna graviditet har gått superbra fram tills nu. Det är så konstigt för precis i skarven mellan när veckorna byter siffror så verkar det hända helt radikala grejer. 

 

För ett par veckor sedan skröt jag om att det var så otroligt skönt att jag inte fått någon halsbränna. Vad hände för ett par dagar sedan? Halsbrännan från H E L V E T E T. Jag var så desperat i morse att jag lade ut nästan 45 kronor på ett paket novalucol. Det är inte likt mig, för jag är ganska snål egentligen. I alla fall när det kommer till onödiga läkemedel. Alvedon, ok. Hostmedicin, ok. Inte halsbrännetabletter. Härda ut för fan! kan jag säga till folk som ojar sig. Men dra ända in i skogen vad otäckt det är. Det är som att man vill kräkas men kan inte. Det eldar från solar plexus ända upp i struphuvudet - som flammor. Man mår illa och får ont i magen formligen. 

 

Så jag sov inte många timmar i natt, inte natten före det heller. Mest för att jag och Nicke hade "lördag" och drällde uppe som tonåringar fram till midnatt. Det händer inte ofta nu för tiden, när jag sitter och ögonen halvsnurrar i sina hålor redan klockan 21. Egil vaknade 5.20 vilket jag offrade mig för då Nicke skulle jobba natt och behövde sova. Vad gör man inte för kärleken och familjen. 

 

Kommer ihåg hur roligt det var att skriva om Egils graviditet - allt var ju så nytt och spännande. Mycket att fundera på och mycket att berätta. Nu vill jag mest att det hele ska vara över så jag kan bli rörlig igen. Orka gå längre än till Konsum och få strutta fram (i motsats till nu...) med vår vackra dubbelvagn som väntar i källaren. Egil har eget rum och sover kanon i den, spjälsängen gapar tom i vårt sovrum på ny plats och rymmer än så länge attiraljer som lillpojken ska få; Amningskudde, babynest (som Nickes mor sytt till oss, hon är så himla duktig!) och blöjhink där locket gått sönder så vi köper nog en helt ny. Tack för att vi fick den dock Maria. 

 

Märkligt också att jag våndas över förlossningen mer än jag gjorde sist. Nu vet jag ju vad som väntar, det visste jag inte då. Fattar inte gravida kvinnor som är rädda för något de inte vet något om. Har man väl varit med om smärtan och allt runtom kring är det ju mer logiskt. Jag vill bara att han ska komma på dagen D, att det ska gå fort och att jag inte spricker. Vilket jag inte gjorde sist heller, men vad vet man? 

 

Trots en lurande trötthet men framför allt en tyngd jag känner i kroppen hela tiden, har svårt att ligga bekvämt och detta eviga spring på toa plus halsbrännan så känner jag evig tacksamhet. Tacksamhet över att kunna bära ett barn, att ha en vild tvååring runt benen som kämpar på bra med sina två språk och har stark vilja, en blivande man som älskar mig trots hormonutbrott och orationella krav och ett extrajobb på DD som ger bra pengar. 

 

Blivande man undrar ni? Ja det stämmer så bra. I december blir jag fru i kretsen av de närmaste. Hela känslan kring den dagen känns varm, intim, mysig och fylld av kärlek. Och så kommer det bli. 

I Rådhussalen, Falu stad blir vi man och fru med efterföljande middag på restaurang Rådhuskällaren. Allt ska fångas på film och bilder så att vi kan bjuda in alla våra vänner och visa upp allt gött när barnet är ute och jag kan ta en första drink med tjejkompisarna i närheten. En liten form av möhippa i efterhand om man så vill!

Put that in your pipe and smoke it!