Att söva.
Sam är nu lite över fyra månader och äter mer regelbundet. Han ammar huvudsakligen var tredje timme. Med undantag för en del tröstamning och insomningsamning. Insomning ja... planen är ju att jag ska börja jobba igen efter midsommar och eftersom Nicke ska vara pappaledig och (uppenbarligen) inte kan amma Sam till söms så har jag igår infört nya nattningsrutiner. Amma/mata först och sedan lägga ner i sängen med myskudden, filten och speldosan inledningsvis. Sitta intill och hålla handen. Ta upp en stund om han blir ledsen. När han lugnat sig och känner sig trygg, ner i sängen igen och hålla handen. I med nappen och bara sitta intill tills han somnat. Igår var jag skeptisk, det ska jag erkänna. Då kunde jag sitta intill hela tiden då Egil lades i samma veva. Värre har det varit nu på morgonen. Mannen vilar inför nattskift och hur förklarar man för en 2,5-åring att han måste dämpa sig och inte kan springa in och ut genom sovrummet när jag lagt ner Sam efter morgonamningen? Omöjligt. Då gäller det att bli kreativ. Att anamma fem minutersmetoden är nästan ett måste då jag måste kolla till/serva Egil samtidigt. Tar fortfarande upp Sam om han blir ledsen. Speldosan gör sitt under tiden jag inte är där. Mjukisdjur likaså. (Verkar det som i alla fall.) Har idag kommit på att jag kan slå på Egils all time high-favoriter på youtube eftersom vi så smidigt har smart-tv. Sjuminuters och femminutersklipp är det längsta han orkar sitta i ett sträck utan att börja ropa på mig. Men det funkar. Idag i alla fall. Sneglar in i sovrummet och skyndar i med nappen innan han kommer ur sitt slummer och ser hur ögonen åker igen strax efter. Igår somnade Sammis efter 45-50 min och idag verkar det vara omkring 30 min. Men vad vet man. Med barn är inget skrivet i sten. Är bara glad för varje gång vi lyckas. Nya rutiner är ett måste. När Sam blir äldre kommer han tacka mig för att han kunde somna på egen hand.
Kommentarer
Trackback
