Tre månader.
Så har Sam blivit tre månader. Vart tog tiden vägen? Jag vet att om jag inte bloggar om den här tiden så kan jag för mitt liv inte minnas den. För några veckor sedan satt jag och försökte minnas Egils första tre månader... men det gick sådär alltså. Jag minns bara att han fick både ersättning och min mjölk i flaska. Men hur ofta och vilka rutiner vi hade är poff! borta. Jag som gillar detaljer tycker det är synd. Egils dagbok började jag ju inte skriva förrän han var i samma ålder som Sam är nu. Men de första tre med Sam har varit betydligt tuffare. Jag tror inte det är mer än en handfull föräldrar som faktiskt njuter av första tiden, HELA tiden. Så mycket handlar ju om att lära känna sitt barn, få rätsida på amning, sömn och vagga in oss och våra barn i helt nya rutiner. Nu är det liksom ingen vits med att längta någon annanstans, om man nu gör det, för detta är en fullfjädrad livsstil. Allt med barnen går i första hand och jag bestämmer inte över min egna tid längre. Jag helammar Sam vilket börjat fungera felfritt så sent som för en vecka sedan. Över en natt så försvann alla sår och sprickor och det är så himla skönt. Ungefär samtidigt blev Sam en helt förbytt bebis. Mot att ha haft magknip och ett evigt bollande med vagnvaggning, magdroppar och svårigheter med att sova så är han en leende och pratande kille nu. Sitter nöjd i sittern och pratar efter en kvarts amning medan jag kan göra något med Egil en stund. Sömnrutiner tar sig och oftast sover han vid åtta på kvällen för natten. Men lite i taget.
Kommentarer
Trackback
