Att sörja någon som lever.
Att som vuxen få vara barn, är allt jag drömmer om.
Att du ska se och bry dig om, är allt jag ber om.
Att författa några rader om hur du tänkt på mig, att du inte kan säga kärlek utan att berusa dig.
Att tiden äter på dig, gjort dig förlamad
Hur du stirrat på telefonen, på den tomma textraden, ångrat dig sen, inte viljat släppa fasaden.
Lämnat mig i skärvor fullständigt förkrossad, sörja någon som lever, från livet helt förpassad
Vardagen rullar på, du är ingen passagerare. Livet snabbar på och ingenting blir enklare.
Som mina barn älskar mig, älskar jag dig.
Ett barns kärlek i mitt bröst, som aldrig fått tröst.
En dag hoppas jag du vaknar, och inom dig hör min röst.
Varför har du så ont, varför är du inte här?
Snart är allt för sent, att få ta del av allt det här.
Kommentarer
Trackback
