En onaturlig situation.

Ok, jag kan förstå att man åker buss. Då sitter man bredvid varann och tittar UT. Man liksom lutar sig förnöjt bakåt och alla tittar ut eller åtminstone åt samma håll.
Men på tuuunnelbanan är det nåt snille som har kommit på att, för att få in så jävla mkt folk som möjligt i en och samma vagn, så pepprar vi in så många stolar som möjligt.

Och jaa! Vi sätter stolarna mittemot varann så folk knappt får plats med knäna där dom sitter, och där man kan känna verkligen vad stolsgrannen luktar efter dagens slut. Jaa, vilken smaart idé!
Då kanske dom börjar umgås? Jaa! Kanske nån främling börjar snacka med en, eller så kanske till och med dom har nåt skoj att göra när dom tar sig från punkt A till punkt B. Smart!

Synd att den här "smarta" idén har så fruktansvärt många bieffekter.... Folk har verkligen inget bättre för sig än att glo! Fyy fan va irriterad jag blir! Har ba lust och slänga upp mitt fiiina dalafinger och peka i luften åt dom så dom vaknar upp ur paltkoman och kollar ut. Nehe, just jag det finns inget att titta på för man åker i tuuunnlar. Oj dåå....

Men läs nåt då for gods sake! Nej just det, det går ju inte heller för CITY, Metro och punkt.se delas ut på morgonen och då har alla redan läääst den. Och dom där fina annonsskyltarna som sitter uppe i alla vagnar har man ju glott på så många ggr så ögona blöder.
På morronen är det ju helt ok att åka tuben för då läser folk, sover, lyssnar på musik eller förbereder dagen med sina ipods, handdatorer och mobiler. Men hem... folk är trötta, trängs, är fräcka och bara slår sig fram för att få den enda lediga platsen som blir när tunnelbanan stannar till och folk går av. Det är helt sinnes och titta på.

Nej, det är för jävligt... stirrande människor, stinkande människor med diverse odörer som man helt ofrivilligt får bredvid sig, fyllgubbar, folk som tränger sig förbi en och sparkar/trampar på fötterna på en när de ska sätta sig. Skaffa er en sysselsättning! Som min polare sa: Släng in en tv för fan! Kan inte annat än hålla med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0