Jag har blivit som dom.
Jag skäms. Igår satt jag på ett överfullt tåg, aka tunnelbanan, hem. Har investerat i en ny mobil som jag är otroligt fascinerad av och satt och lekte med den på min sittplats som var belägen närmast utgången.
In kommer en stressad mamma med en skrikande två-åring i vagnen och hon torkar svetten ur pannan och säger till stackars barnet att jajaa, den ska få komma uur så fort vi klivit in på vagnen! Vänta nu då lite!
Hon sätter sig bredvid mig på andra sidan gången och när tuben rumlar iväg i tunnlarna så kränger vagnen som hon ställt vid dörrarna iväg av g-kraften full i grejer åt motsatta sidan. Jag hör hur mamman suckar djupt, som äntligen satt sig med barnet i knät, plus att hon sagt åt honom att nu sitta i mammas knä här.
Vad gör jag? Tittar upp för att liksom kolla vad hon suckar åt, alternativt se upp vad det var som skramlade, upptäcker vagnen, lägger märke till vagnen och.... återvänder till min mobil!?
Whatta fuck? Det är ju inte JAG! Jag är alltid hjälpsam, släpper fram tanter före i entréer, tar upp saker som tappas och så vidare. Men nu då? Helt jävla apatisk, bryr mig helt sonika inte. Usch, jag skäms! Mamman fick be en stackare som kom in på vagnen att slå i spärren på vagnen som han glatt/chockad gjorde. Nej, nej, neej, jag vill inte bli som doom!
In kommer en stressad mamma med en skrikande två-åring i vagnen och hon torkar svetten ur pannan och säger till stackars barnet att jajaa, den ska få komma uur så fort vi klivit in på vagnen! Vänta nu då lite!
Hon sätter sig bredvid mig på andra sidan gången och när tuben rumlar iväg i tunnlarna så kränger vagnen som hon ställt vid dörrarna iväg av g-kraften full i grejer åt motsatta sidan. Jag hör hur mamman suckar djupt, som äntligen satt sig med barnet i knät, plus att hon sagt åt honom att nu sitta i mammas knä här.
Vad gör jag? Tittar upp för att liksom kolla vad hon suckar åt, alternativt se upp vad det var som skramlade, upptäcker vagnen, lägger märke till vagnen och.... återvänder till min mobil!?
Whatta fuck? Det är ju inte JAG! Jag är alltid hjälpsam, släpper fram tanter före i entréer, tar upp saker som tappas och så vidare. Men nu då? Helt jävla apatisk, bryr mig helt sonika inte. Usch, jag skäms! Mamman fick be en stackare som kom in på vagnen att slå i spärren på vagnen som han glatt/chockad gjorde. Nej, nej, neej, jag vill inte bli som doom!
Kommentarer
Trackback
