Så jävla rädd...
Jag är SÅ jävla rädd för att bli drogad på krogen. Skiträdd. Jag blev speciellt rädd när jag flyttade till sthlm, för "man har ju hört att allt otäckt föds i storstan". Och jag blev påverkad när jag satt i min lilla stuga i Hedemora där alla känner alla och folk har koll på varann liksom.
När man bor i en större stad är det liksom lättare att man kommer ifrån varann i folkmyllret, fyllan och villan kanske, och man känner inte igen en käft som man kan fråga vart hon tog vägen, min kompis "du vet hon?".
Och så läser jag i Aftonbladet i dag om att "stureplansprofilen" gripits IGEN för att ha våldtagit en 23-årig tjej grovt. Hon minns nada. Det enda som vittnar om att något hemskt har hänt är att hon har fått hårtussar avslitna på huvudet och hon blöder kraftigt ur underlivet. Vad i helvete!!!
Ska jag inte få känna mig trygg på krogen? Jag SKA INTE behöva vara rädd, men såna här jävla idiotjävlar gör ju att man tvingas ta till försiktighetsåtgärder. Fuck it! Plus, hon var på krogen med en kompis och de hade kommit bort från varann. Härligt, not.
Ronnie Sandahl har i dagens blaska skrivit en skitbra krönika, där han belyser detta med manligt och kvinnligt kring stureplan. Eller handlar det egentligen om "bara stureplan"? Det tror inte Ronnie, läs och begrunda;
Här köper sig männen sin plats ? kvinnorna får knulla sig till den
"Rösten på andra sidan telefonlinjen var anonym och hotfull.
? Men hon är ju ett drinkluder. Fattar du inte det?
Några dagar tidigare hade jag skrivit om den uppmärksammade rättegången mot två Stureplansprofiler som misstänktes för en brutal våldtäkt av en ung kvinna.
Männen hade friats.
Mest av allt på grund av deras påstådda dumhet, att de inte fattade att tjejen sa nej.
I rätten räknade försvarsadvokaten upp ett antal namn ? och den nitton åriga tjejen tvingades svara på vilka av dem hon hade haft sex med.
Försvarsadvokatens syn på saken synkade väl med männens:
Beter man sig som en hora ska man också behandlas som en hora.
Eller drinkluder, som man säger kring Stureplan.
Sedan slog rätten fast att männen inte kunde dömas för våldtäkt av den nitton år gamla tjejen. Och jag skrev att den nitton sidor långa domen var svår att tolka som någonting annat än en våldtäkt av tron på människan.
Nu, tre månader senare, händer det igen.
En av männen misstänks åter för att ha lämnat en ung kvinna bakom sig, med avslitna hårtussar och blödande underliv.
Nu som då: Alla män våldtar inte. Jag tror inte på en kollektiv skuld. Men jag tror på ansvar. Ett rätt vanligt ord i samband med den traditionella mansrollen. Även om få män paradoxalt nog vill tala om ett kollektivt ansvar när det kommer till våldtäkt.
Några dagar efter domen pratade jag med en bekant. Han festar mycket kring Stureplan. Han var även bekant med de båda männen.
? Jag snackar inte med nån av dom längre, sa han.
Sedan pratade vi om annat. Vi pratade om en tjej som han hade varit intresserad av.
? Skitsamma, sa han. Hon är ett drinkluder.
Jag sa ingenting, och det var naturligtvis mitt sätt att strunta i ansvaret, men där och då gav han de båda männens äckliga resonemang sitt tysta medgivande.
Jag funderade ett tag på att skriva om kvinnosynen kring Stureplan, men jag ångrade mig.
Det handlar inte om Stureplan.
Attributen är dyrare och flådigare ? men det handlar om samma drivkrafter och hierarkier som överallt.
Makt och popularitet.
Och i detta hörn av verkligheten får man det genom att synas på en vimmelbild med rätt person på Stureplan.se, genom att få gå före halvmånen av köande människor på Sturecompagniet en lördagsnatt.
Det handlar om Att Vara Någon.
Och i det avseendet fungerar Stureplan som en grotesk skrattspegel över manssamhället:
Män konsumerar sig in i gemenskapen. Kvinnor knullar sig in i den.
Drinkluder, som sagt.
Men Stureplan är inget eget universum. Stureplan är en vägkorsning där de serverar sprit. Och spriten är visserligen dyrare, och det är överklassens och flärdens arena.
Men det är samma unkna bortförklaringar som i ett parkeringsgarage i Rissne, samma ovillkorliga brutalitet som i källaren under en pizzeria i Borlänge, samma ondska som i ett ockuperat hus i den irakiska byn al-Mahmudiyya.
Och debatten borde varken handla om dåligt upplysta parkeringsgarage, pizzabagares moral eller svineriet kring Stureplan.
Det är bara ytterligare ett sätt att blunda för den enda riktiga gemensamma nämnaren.
Manlighet, och brist på manlighet."
Say no more.
När man bor i en större stad är det liksom lättare att man kommer ifrån varann i folkmyllret, fyllan och villan kanske, och man känner inte igen en käft som man kan fråga vart hon tog vägen, min kompis "du vet hon?".
Och så läser jag i Aftonbladet i dag om att "stureplansprofilen" gripits IGEN för att ha våldtagit en 23-årig tjej grovt. Hon minns nada. Det enda som vittnar om att något hemskt har hänt är att hon har fått hårtussar avslitna på huvudet och hon blöder kraftigt ur underlivet. Vad i helvete!!!
Ska jag inte få känna mig trygg på krogen? Jag SKA INTE behöva vara rädd, men såna här jävla idiotjävlar gör ju att man tvingas ta till försiktighetsåtgärder. Fuck it! Plus, hon var på krogen med en kompis och de hade kommit bort från varann. Härligt, not.
Ronnie Sandahl har i dagens blaska skrivit en skitbra krönika, där han belyser detta med manligt och kvinnligt kring stureplan. Eller handlar det egentligen om "bara stureplan"? Det tror inte Ronnie, läs och begrunda;
Här köper sig männen sin plats ? kvinnorna får knulla sig till den
"Rösten på andra sidan telefonlinjen var anonym och hotfull.
? Men hon är ju ett drinkluder. Fattar du inte det?
Några dagar tidigare hade jag skrivit om den uppmärksammade rättegången mot två Stureplansprofiler som misstänktes för en brutal våldtäkt av en ung kvinna.
Männen hade friats.
Mest av allt på grund av deras påstådda dumhet, att de inte fattade att tjejen sa nej.
I rätten räknade försvarsadvokaten upp ett antal namn ? och den nitton åriga tjejen tvingades svara på vilka av dem hon hade haft sex med.
Försvarsadvokatens syn på saken synkade väl med männens:
Beter man sig som en hora ska man också behandlas som en hora.
Eller drinkluder, som man säger kring Stureplan.
Sedan slog rätten fast att männen inte kunde dömas för våldtäkt av den nitton år gamla tjejen. Och jag skrev att den nitton sidor långa domen var svår att tolka som någonting annat än en våldtäkt av tron på människan.
Nu, tre månader senare, händer det igen.
En av männen misstänks åter för att ha lämnat en ung kvinna bakom sig, med avslitna hårtussar och blödande underliv.
Nu som då: Alla män våldtar inte. Jag tror inte på en kollektiv skuld. Men jag tror på ansvar. Ett rätt vanligt ord i samband med den traditionella mansrollen. Även om få män paradoxalt nog vill tala om ett kollektivt ansvar när det kommer till våldtäkt.
Några dagar efter domen pratade jag med en bekant. Han festar mycket kring Stureplan. Han var även bekant med de båda männen.
? Jag snackar inte med nån av dom längre, sa han.
Sedan pratade vi om annat. Vi pratade om en tjej som han hade varit intresserad av.
? Skitsamma, sa han. Hon är ett drinkluder.
Jag sa ingenting, och det var naturligtvis mitt sätt att strunta i ansvaret, men där och då gav han de båda männens äckliga resonemang sitt tysta medgivande.
Jag funderade ett tag på att skriva om kvinnosynen kring Stureplan, men jag ångrade mig.
Det handlar inte om Stureplan.
Attributen är dyrare och flådigare ? men det handlar om samma drivkrafter och hierarkier som överallt.
Makt och popularitet.
Och i detta hörn av verkligheten får man det genom att synas på en vimmelbild med rätt person på Stureplan.se, genom att få gå före halvmånen av köande människor på Sturecompagniet en lördagsnatt.
Det handlar om Att Vara Någon.
Och i det avseendet fungerar Stureplan som en grotesk skrattspegel över manssamhället:
Män konsumerar sig in i gemenskapen. Kvinnor knullar sig in i den.
Drinkluder, som sagt.
Men Stureplan är inget eget universum. Stureplan är en vägkorsning där de serverar sprit. Och spriten är visserligen dyrare, och det är överklassens och flärdens arena.
Men det är samma unkna bortförklaringar som i ett parkeringsgarage i Rissne, samma ovillkorliga brutalitet som i källaren under en pizzeria i Borlänge, samma ondska som i ett ockuperat hus i den irakiska byn al-Mahmudiyya.
Och debatten borde varken handla om dåligt upplysta parkeringsgarage, pizzabagares moral eller svineriet kring Stureplan.
Det är bara ytterligare ett sätt att blunda för den enda riktiga gemensamma nämnaren.
Manlighet, och brist på manlighet."
Say no more.
Kommentarer
Trackback
