Det ryms mycket i en skalle

Tillbaks i storstan. Kunde riktigt känna ångesten sätta sig i bröstet när jag såg betongdjungeln torna upp sig utanför tågfönstret. Fråga mig icke varför, men jag älskar min landsbygd så är det bara! Tryggheten, lugnet och närheten till alla vänner och älskade familj.
Känner mig lite som en apa i bur här i sthlm, men det är väl bara och dra på sig lurarna och knata mellan byggnaderna. Tjänar ju pengar i alla fall, och kul folk att titta på här.