Det ryms mycket i en skalle

FAN också! Jag skulle för helvete inte blir som sthlmarna... Hade bestämt dinnerplans i Bredängs centrum (av alla ställen) med Norrbo och var redan något sen från jobbet. Men no stress, måste tänka på hjärtat. Har haft stressymptom förut så det är inte och leka med. MÅSTE ta det lugnt.

Kommer över globenbron och närmar mig tvärbanan när jag hör det där karaktäristiska, elektriska smattrandet mot elvajrarna komma närmare... och närmare.

"Äh, jag hinner med..." tänkte jag och i samma sekund ser jag den blåa tvärvagnsjävuln! TROR du inte jag börjar... kuta! Jag kutar tamefan livet ur mig så tuttarna hoppar.
"fuck fuck, tusen trappsteg ner på perrongen..." muttrar jag mitt i allt flåsandet.

Kommer ner och ba älgar fram mot de stängande dörrarna och trycker hysteriskt på den där röda dörröppnar-knappen. Inget händer. Vagnen drar iväg.
Och där inne sitter hela jävla vagnen full med nöjda, stressande sthlmare och glor på mig. Som om jag vore dagens underhållning. Idioter. Hädanefter ska jag snigla så jag hinner med nästnästa vagn. Jag kan inte fatta att jag sprang, det var fan sista gången.