Globen i mitt hjärta.
Kommer ihåg när sthlm var nåt KUL, något man såg framemot till, att hälsa på någon, att göra massa roliga saker. Gå och shoppa, äta massa gott en hel helg, åka tunnelbana (som DÅ kändes lite tufft...), besöka grönan och kanske gå på konsert i Globen.
Globen... Ett av världens mest enastående monument och i särklass största inuti (läste jag någonstans). Påminde min kusin igår om när vi första gången passerade Globen och jag fick se den på riktigt nära håll, när hon sade att: "Den här bussen passerar Globen varje dag, inget märkvärdigt". Och i samma veva hon sa dom orden kände jag verkligen hur lantis-jaget kastar sig mot bussrutan och säger: "vaar? Vaar?" Det var för tre år sedan tror jag.
I dagsläget har jag min arbetsplats alldeles intill det "magnifika monumentet", jag gör inte mer än rycker på axlarna när jag passerar. Ser det genom fönstret när jag intar min lunch och tittar jag upp i det stora kupoltaket på jobbet kan det påminna lite om toppen av Globen. Det är så ledsamt att man ska behöva bli van vid en stad som en gång var så special, när man fick happy thoughts och lite liksom fjärilar i magen när det vankades storstaden. Inte nu längre. Tråkigt.
Le Globe. Större än man tror.
Globen... Ett av världens mest enastående monument och i särklass största inuti (läste jag någonstans). Påminde min kusin igår om när vi första gången passerade Globen och jag fick se den på riktigt nära håll, när hon sade att: "Den här bussen passerar Globen varje dag, inget märkvärdigt". Och i samma veva hon sa dom orden kände jag verkligen hur lantis-jaget kastar sig mot bussrutan och säger: "vaar? Vaar?" Det var för tre år sedan tror jag.
I dagsläget har jag min arbetsplats alldeles intill det "magnifika monumentet", jag gör inte mer än rycker på axlarna när jag passerar. Ser det genom fönstret när jag intar min lunch och tittar jag upp i det stora kupoltaket på jobbet kan det påminna lite om toppen av Globen. Det är så ledsamt att man ska behöva bli van vid en stad som en gång var så special, när man fick happy thoughts och lite liksom fjärilar i magen när det vankades storstaden. Inte nu längre. Tråkigt.
Le Globe. Större än man tror.
Kommentarer
Postat av: Johanna Norrbo
Men Theresa, nu ska vi inte bli sånna, att deppa ihop över att Globen känns välbekant?
jag gick ut från HT o mina boring-boring arbetsuppg vid lunchtid igår. Stapplade/trippade förbi i mina snygga höga skor Pastavagnen vid Hemköp där tydligen alla köper lunch, när jag ser en blond bekant figur. Där står Johan Röstlund (fd Apel)i egen persona(jag råkade säga fel o kallade honom Rislund). Så vi bestämde lunch idag men den käre fd Apel dök aldrig upp. Så nu har jag ätet enbart keso till lunch. Jävla Johan.
Trackback
