Det ryms mycket i en skalle

Det finns inte bara flakmopeder, det finns tydligen flakcyklar också. Detta fick jag i morse bevittna när en man, som inte såg att ha lagt några som helst pengar på varken kläder eller utseende på flera flera år, rullade förbi med en cykel... med flak... och en stor jävla hund sittandes på flaket. Den såg så nöjd ut så och hängde nöjd ut tungan i vinden.

Mannen i fråga var lagom orakad, lite smutsig, bar en maläten fiskarhatt, sliten collegetröja med de olympiska ringarna på (avdankad idrottsman?) och såg högst troligt ut att sakna tänder också. I annat fall led av ett EXTREMT överbett. Men glad var han. Om han sedan var alkoholpåverkad, drogpåverkad eller bara berusad på livet låter jag vara osagt. De såg ut att trivas ihop.

Han gjorde ett försök att stolt stanna till vid gubben som delar ut gratistidningen CITY på torget, för att liksom småprata lite och stolt visa upp sitt enkla hundekipage. Citymannen visade lagomt med intresse... han vände på klacken och låtsades som att han inte existerade. Sjyrro. Hundmannen var nog för udda för citymannen, och förtjänade därför ingen uppmärksamhet. Sjyrro, igen.

Att man ska behöva vara så jävla normal jämt, för att bli tagen på allvar. De viktigaste profetiorna kommer säkert från just sådana här människor. Nästa gång, lyssna på babblet få se...