Det ryms mycket i en skalle

Min goa vän från sthlm som jag bodde med i somras där borta, ringde igår och hörde hur läget var och undrade lite över min ditresa. Jajjamen! Nu blir det en sthlmsresa aka ett återbesök i huvudstaden. Det känns fan roligt! Huga... här har man dyngat på som fan över stan i tid och otid, och nu längtar jag nästan dit.

Blir nog skoj i alla fall och få lite välbehövligt miljöombyte, åka tuben, krama mina vänner, gå på opera, käka gott och vara ute till fem på natta.

Snackade efter telefonsamtalet med min kära mor, som satt mittemot mig vid köksbordet och skakade på huvudet medan jag satt där och jolmade om "hur sköönt det var att jag nu visste mer geografiskt var saker och ting låg, vilket område man ska röra sig i och var det är billigare än andra ställen. För det visste jag ju inte innan..."

"Du är ju konstig du.."  mumlar hon och försöker låta bli att småle.
"Vadåå?" Säger jag.
"Först bor du där, och säger att du bara läängtar hem hit. Sen när du väl är här... så längtar du DIT igen!" artikulerar morsan och pekar med hela handen åt det hållet som hon tror sthlm ligger.
"Ja visst är det konstigt?" mumlar jag och stirrar ut igenom fönstret.
"Mycket." säger mamma.

Jaa, visst är det konstigt att man kan sakna nåt som gör en så liten, så mycket.