Det ryms mycket i en skalle

Jag tog mig en rejäl funderare i morse när jag anlände till sthlm från mitt Hedemora, SKULLE jag verkligen kunna tänka mig att bo här ett tag till? På riktigt. Med musiken i öronen, allt mer närmare globen bet jag mig i läppen och bad om ett tecken för och veta hur framtiden skulle se ut den närmaste tiden. Inget tecken. Fan också...

Sista veckan på AB nu och inget tecken där heller på någon förlängning, varit på intevju hos en erkänd morgontidning här i sthlm visserligen, men det har jag inga bra vibbar av. Det bara känns som att det inte ska bli nåt.
Men OM, ooom, det blir så att jag får chansen att arbeta där... VILL jag det då? Vill jag fortsätta trängas här i storstan, där folk knuffas buffas och snubblar på en utan och be om ursäkt. Där luften är så dålig så man tvingas hosta för att kippa efter andan i bland. Där 7 eleven finns i varje corner och krogarna har öppet till 3. Vette fan...

Jag saknar ju hemmet också, boendet som jag har nu här i storstan är väl sådär... så är det mina vänner, ovissheten äter upp mig just nu och i ena armen drar monstret sthlm i mig och i den andra drar lugna Dalarna lite försiktigt. Hur göra, hur göra?