Det ryms mycket i en skalle

Märker ni att jag har ballat ur? Det är inte ni som bara tror det. Jag HAR ballat ur. Och det ordentligt. Under hela förra veckan har ägnat mer eller mindre ofrillig tid åt att ligga i soffan som en första klassens invalido.
Min rygg gick sönder, svanken ville inte vara med nå mer bara för att lata och brända Therésa vägrat och träna.
Så jag ådrog mig någon sorts muskelinflammation så att det klämde sådär underbart skönt på ischiasnerven, så det kändes som benen skulle vika sig under mig när det högg till som värst.

Men efter en veckas pillerknarkande är jag väl något sånär på benen igen. Härligt! tänker man och tar sig glad i hågen till jobbet. På natten vaknar jag av att halsen svullnat upp något fruktansvärt. Förkyld. Och det ordentligt. Fuck! Jag pallar inte mer sjukdomar. I blame it all on the lack of excersize. 

Så här sitter jag på jobbet och har ballat ur. Och det ordentligt. Igen. Och igen. Lyssnar på när mina medarbetare diskuterar hur morgondagens valborgsprogram ska stolpas upp i blaskan när den invarderar stan i morgon. Jag tror jag hört ordet Champagnegalopp tio gånger nu. Höör dom inte hur hysteriskt roligt det låter?! Jag småfnissar varje gång.
Det blir både mösspåtagning, invasion av studenter, picknick, solsken, sillunchar på diverse hak runtom i stan och en jävla massa folk. Säger dom i alla fall. Blir jag i Uppsala som jag planerat lär jag med all säkerhet ducka för flygande studenter runt hörnen, klirrande skumpaglas och slaskiga spyor på kullerstenen. I can´t wait.

Det märks ju verkligen att man hamnat i en akademikerstad. Det är här det krockar i min hjärna och det rejält. Hur fan ska jag kunna veta vad en fil kand är till exempel? Visst, visst, jag har hört frasen men inte begrundat någorlunda mer i det. En tjej på lunchen stannade upp i sitt tuggande när jag frågade vad det var för något. Det var lite roligt faktiskt.
 
Jag står lite för att jag avskyr allt som har med akademi och göra, jag är fan estet! Jag har tagit min journalistexamen på Bona folkhögskola, och JA! det finns faktiskt KVALIFICERADE yrkesutbildningar på folkhögskolor.
Vi sitter fan inte i skräddarställning utomhus i februari i hemstickade och färgglada ponchos från Myrorna och pratar om varför tofu är godare än quorn, eller varför Palestina borde få ett eget land. Men det verkar ju alla tro.

"Jaha, har du pluggat på journalisthögskolan då eller?" Undrar hur många gånger jag fått den frågan i lunchrummet.
"I helvete heller! Skulle vägra. Avskyr akademikervärlden." har jag lust och säga. Men det gör jag inte.
Istället ler jag, biter mig i tungan och berättar varmt och älskvärt om min utbildning på Bona. När jag är klar ser det ut som alla hade velat lämnat sina vidriga tentor i salen och anammat pedagogiken "Learning by doing" istället. Det förstår jag att ni vill.

Så när man äntligen kommer till en stad jag trodde var öppen för alla hamnar jag på evenemangssidan i unt, och "Det händer" i helgen. Åh, va trevligt det där verkade då... Uppträdande, billig öl och inte så långt bort i stan. Då hamnar jag på orden "Kårleg krävs". Då var det nästan så hornen växte ut igen.
 
Där får man för att jag jobbar och tjänar pengar, istället för och supa upp mina csn-pengar i veckorna och försova mig till tentor och föreläsningar. Jag känner mig officiellt diskriminerad.

Det är på jobbet jag sitter när TT släpper nyheten att den äckliga 42-åringen nu på kvällen erkänt att han mördat lilla Engla i Stjärnsund. Jag har gråten i halsen, alla mina tankar går till familjen och deras anhöriga. Må styrkan vara med dem.

Känns som att Uppsala är det sista jag tänker på just nu. Måtte framtiden bringa goda nyheter, för nu är det lite svårt att andas.

Ok, hur fan cyklar man? Alltså, klart jag kan cykla (trampa, trampa, inte köra in i någon eller något) men hur lyder reglerna?! Finns det några ens? Har spanat in diverse, mer eller mindre galna, cyklister nere på stan och... i don´t get the hang of it! Alla gör ju olika!

Somliga cyklar ju som de kör bil. MITT i gatan bara! Det kan ju aldrig vara bra. Ok, mopeder. Men cyklar? Får man cykla på trottoarerna, egentligen? För det gör somliga. Får man parka sin cykel var som helst? Enligt många och långa skyltar får man tydligen inte det. Såå... där det inte sitter skyltar får man det. Elle?

Som det är nu rullar jag framåt med livet som insats och är både rädd för att jag ska halka av pedalen och tjonga i de ädlare delarna, eller få min påse som sitter på styret in i ekrarna när jag far nedför backen med farträdslan på högsta växeln. Utan några uppstyrda regler innanför pannbenet.

Känns som jag behöver sätta på den där gröna övningskörningsskylten på ryggen, ge mig ut i trafiken och vänligt ursäkta mig vid rödljus, korsningar och trottoarer, och säga: Förlåt, jag är från Hedemora. Vi vet inte hur man cyklar där.  

Nuuu mina vänner, tack vare att min fina "mobilsladd-som-kan-föra-över-bilder-från-luren-till-datorn-"sladd äntligen uppenbarat sig, och att jag äntligen förstått hur det fungerar i praktiken (den som är sämre än mig på datorer kan hålla käften!) så har jag tankat över ALLT till datorn sen jag köpte mobilen för ett år sen snart! Coolt va?! I think so.

Därför är det nu på kvällskvisten lite premiär för min första bildvisning frååån.... Älvdalen! Nostalgia á la Älvdalia kallar jag den för. Eh. Eller inte. Skit samma. Som följer nedan, mkt nöje!

Bättre sent än aldrig! som dom säger. Jag har medvetet inte bloggat på sistone, och varför tänker jag inte gå in på här. Vi kan väl säga så mkt som att jag känt mig lite... övervakad. Blev lite bränd. Skippar detaljer, blir så drygt då.

Hur som helst har jag har bestämt mig för att fortsätta utnyttja yttrandefriheten precis som JAG vill, försöka kliva över  hindret och fortsätta sprida mina anekdoter och åsikter precis som jag vill ha dem. I wont back down!

Jag bor skitnära MAX. Typ granne med MAX. Min favorit-skräpmat-restaurang. Fan va drygt. Huset ligger alldeles bakom där jag bor. Vad gör man i ett svagt ögonblick då liksom, gnager på en morot? Skulle inte tro det...

Apropå det så har jag upptäckt i samband med massagen jag var på genom jobbet här på fjärde våningen, att samma företag pysslar med vibramax också. Alltså vibrationsträning!
Det tänker jag testa nästa vecka, för det är gratis första gången. Ska vara hur effektivt som helst säger dom, och i Hedemora lär ju tillgången vara något begränsad med plattor som skakar om fläsket på en. Spännande. 

Nää hörrni, jag är anti! Det är ba så. Vad har Uppsala gjort med mig egentligen? Mycket har hänt, inget händer på bloggen och orkar inte bearbeta någon information just nu. Jobbigt och gå till jobbet på morgonen också när jag ser alla här i stan flyga fram på stan med sina cyklar över trottoarer, cykelvägar och övergångsställ. Jag vill också! 

Det ser så skönt ut, undrar om jag fortfarande har balansen i behåll? "Det är som att cykla", sägs det. Vette fan ja´, nu för tiden kan man väl inte ens hålla i styret med en hand utan och riskera och köra in i närmaste husfasad. Återstår väl och se för jag ska få låna en cykel av min nya hyresvärd, mycket vänligt av henne så slipper jag släpa hit min på tåget. Inte något jag längtar efter direkt. Men nu borde det gå väldans snabbt och ta sig till jobbä´!

På väg hem efter en dags arbete passerar jag någon husfasad med något i bakgrunden som ser ut som ett företag eller annat med stora skyltfönster. Kan ha varit en blomsteraffär. Och apropå skylt så sitter en omsorgsfullt iskruvad skylt i fasadväggen som säger: "DETTA ÄR INTE NÅGON CYKELPARKERING".
Nehe? vad är det då? undrar jag lite tyst frågande. Ett tomt space? Får man STÅ där då? Får man inte alls ta upp den platsen? Vadå, FINNS det cykelparkeringar? Såg små vita rutor i mitt huvud, som när man parkerar bilen vid ett stort köpcentrum. Cykelställ har man ju hört talas om där cyklar hör hemma, men finns det regler för var man får parka sin velociped?

Har en känsla av att cykelämnet lär dyka upp vid ett senare tillfälle. Ett utdrag om vad wikipedia säger om cykel: "För bekvämlighets skull monteras en sadelstolpe och sadel på cykeln". För det är bara mindre skönt utan? Eh.