Jag lever.
Jag har bestämt mig för att det är alldeles underbart att vara jag. Det är så bra att vara jag nu. Hur många hinder jag än tycks få framför mig så tar jag mig över dem. På något sätt. Det är helt otroligt och se att hur hårt jag än ramlar mot marken så ser jag ut att resa mig igen. Om än långsamt. I am not a quitter.
Vi kan väl säga att jag står med ena knät i marken och det andra benet har satt fotsulan i marken. På väg upp. Sakta men säkert. Jag rattar mer och mer in mig på universums mäktiga frekvens som säger att allt går helt planenligt. Just nu är det min tröst och det som får mig at orka kliva upp ur sängen på morgonen.
Jag ger aldrig upp.
Vi kan väl säga att jag står med ena knät i marken och det andra benet har satt fotsulan i marken. På väg upp. Sakta men säkert. Jag rattar mer och mer in mig på universums mäktiga frekvens som säger att allt går helt planenligt. Just nu är det min tröst och det som får mig at orka kliva upp ur sängen på morgonen.
Jag ger aldrig upp.
Kommentarer
Postat av: elisabeth
Låter bra, låter bra :)
visst är det konstigt?! hur hårt man än faller så kommer man faktiskt upp igen.. KRAM
Postat av: Petra
Goodie!
Postat av: Lakrits
Det som inte dödar härdar. Världens största klyscha och världens sannaste sanning. Tänker på dig love!
Trackback
