Det ryms mycket i en skalle

Träningsvärk, träningsvärk, träningsvärk, bakis, äta, tv, läsa, kyla, snö. Det sammanfattar väl ungefär min helg. Inte så våldsamt händelserik med andra ord. Roligare har man ju haft.
Hade det inte varit för den otroligt spännande slalomupplevelsen hade jag åkt hem direkt tror jag. Bläsch. Vilken downperiod det blev.

Jag slapp gipset efter den en timmes långa skidlektionen med jättesnälla Fredrik, som helt lugnt tog det för vad det var. Att jag var nybörjare. Men jag kände mig Skitduktig ändå för att vara tyyp första seriösa gången jag provar på. Tack wäsa! Väl värt ett besök vill jag påstå, www.wasabergen.se

Däremot hade jag väl iofs kunnat vara utan en del töntkommentarer i backen av snoriga fjortiskillar.
När man står och försöker få in snitsen på att ploga sid nedförs, försöka svänga och ge fan i att ramla (för att det är så in i helvete svårt att resa sig igen när man inte kan. Tacka min goa balans för att jag "bara" ramlade tre gånger...) samtidigt, så stormar två pojksnärtor förbi på sina "brääädor" varav den ena säger:
"Ha ha, jag kommer ihåg när jaag åkte sådär i börjaaan..."

Allmänt fokuserad som jag var, tände jag till på alla tio när jag hörde detta, varpå jag vrålar neråt:
"Jaa, men det är väl bra att man börjar förr eller senare eller huuuur?!"

Jag fortsatte ploga nedförs i godan ro och log åt att jag har ett sånt mått av självdistans att jag inte skäms. Det är skönt. Min instruktör Fredrik höll med. Skönt.