Uppmärksamhet lönar sig.
Om man är uppmärksam ute i samhället kan man både se och höra roliga saker som bekant. Jag tänkte denna trökiga, regniga och mörka jobbmåndag att jag skulle muntra upp mig med en grekisk sallad till lunch och traskade således till lokala pizzerian.
Levererar min beställning och sätter mig för och vänta på maten, sms:ar lite, glor lite... lite halvt rastlös och konstaterar att jag längtar till jul. Apropå ingenting. Konstaterar också att det är väldigt många som faktiskt äter ensamma på lunchen. Räknar till hela tre bord där ensamma själar sitter och mumsar på diverse pizzabitar och strips samtidigt som de kollar på tv:n som sitter på väggen.
Vid bordet längst ner sitter två unga tjejer som reser sig för att gå ut efter avklarad matätning. Där jag sitter med min mobil och sms:ar, hör jag hur de småpratar på vägen mot entrén.
Asså, jag känner mig såhära värsta fluff!
Aah, jag mää!
Sen går dom ut. Och jag måste stirra ännu hårdare ner i displayen för att jag inte ska börja rådflabba där inne på pizzerian. Klockrent uttryck ju! I feel you baby, sade jag till mig själv småfnissande och hade då övergått till att korrläsa deras matmeny på väggen.
Vad sägs om en Marghreta till lunch? En caio caio eller Gud Fader (som är i himmelen?) kanske? Eller varför inte en Dala Vegetarist eller orintale. Ett väldigt lättsamt nöje en måndag helt enkelt.
Levererar min beställning och sätter mig för och vänta på maten, sms:ar lite, glor lite... lite halvt rastlös och konstaterar att jag längtar till jul. Apropå ingenting. Konstaterar också att det är väldigt många som faktiskt äter ensamma på lunchen. Räknar till hela tre bord där ensamma själar sitter och mumsar på diverse pizzabitar och strips samtidigt som de kollar på tv:n som sitter på väggen.
Vid bordet längst ner sitter två unga tjejer som reser sig för att gå ut efter avklarad matätning. Där jag sitter med min mobil och sms:ar, hör jag hur de småpratar på vägen mot entrén.
Asså, jag känner mig såhära värsta fluff!
Aah, jag mää!
Sen går dom ut. Och jag måste stirra ännu hårdare ner i displayen för att jag inte ska börja rådflabba där inne på pizzerian. Klockrent uttryck ju! I feel you baby, sade jag till mig själv småfnissande och hade då övergått till att korrläsa deras matmeny på väggen.
Vad sägs om en Marghreta till lunch? En caio caio eller Gud Fader (som är i himmelen?) kanske? Eller varför inte en Dala Vegetarist eller orintale. Ett väldigt lättsamt nöje en måndag helt enkelt.
Kommentarer
Postat av: Kristina Ersson
Det låter precis som mig och min syrra då vi var på pizzerian i Långshyttan nu i tisdags den 4:e november... fniss
Postat av: sissy
det är nog bara du som märker sånt, en annan läser det man tror sig stå tror jag! =) det går av bara farten. NU helt plötsligt så associerade jag till: "this is a fart control!" Hahahaa.....!!!
Trackback
