En känsla av blindhet.
Det var då själva fan att det ska vara så svårt att få av sig den här ögonbindeln, så man kan se klart någon gång. Från klarhet till klarhet, har jag både hört och skrivit i mitt eget huvud. Kan vara sant, men kan det inte gå lite fortare?
Tidvis känns det som jag bara fumlar omkring, ramlar ner i en buske... slår mig i skallen, plåstrar om och reser mig igen. River upp armbågen mot en ojämn fasad, svär något så förbannat men hey, denna gång stod jag iaf kvar på benen. Springer in i folk som bara flyttar på mig istället för att hjälpa mig dit jag ska.
För och rensa bland metaforerna har jag blivit träffad av hårda ord och blivit blödande inombords, plåstrat om mig själv och masat mig upp igen. Rivit mig hårt på otacksamma behandlingar och svär för mig själv för att jag är så blåögd, och som om inte det vore nog känns det som att jag bara träffar fel människor som leder mig än mer vilse än in på rätt väg. För att tala klarspråk. Det är fan inte lätt ibland.
Tidvis känns det som jag bara fumlar omkring, ramlar ner i en buske... slår mig i skallen, plåstrar om och reser mig igen. River upp armbågen mot en ojämn fasad, svär något så förbannat men hey, denna gång stod jag iaf kvar på benen. Springer in i folk som bara flyttar på mig istället för att hjälpa mig dit jag ska.
För och rensa bland metaforerna har jag blivit träffad av hårda ord och blivit blödande inombords, plåstrat om mig själv och masat mig upp igen. Rivit mig hårt på otacksamma behandlingar och svär för mig själv för att jag är så blåögd, och som om inte det vore nog känns det som att jag bara träffar fel människor som leder mig än mer vilse än in på rätt väg. För att tala klarspråk. Det är fan inte lätt ibland.
Kommentarer
Trackback
