Vägen är lite suddig.
Jag smälter, smälter, smälter och försöker smälta återigen... det tar tid, och jag kastas hela tiden mellan lycka, förtvivlan, apati, likgiltighet och munterhet. Fruktansvärt mkt upp och ner just nu som synes.
Jag vet ingenting, jag vet knappt vem jag är längre. Sekunden efter är jag hur målmedveten som helst och säger till mig själv: "Jag vet preciis visst det, vem jag är. Jag vet precis var jag är på väg och var jag kom ifrån". Men om sanningen ska fram så har jag inte en jävla susning!
Allt får helt enkelt visa sig, för nu orkar jag inte förutspå saker längre. Att famla i dimman känns som ett enklare alternativ för nu.
Jag vet ingenting, jag vet knappt vem jag är längre. Sekunden efter är jag hur målmedveten som helst och säger till mig själv: "Jag vet preciis visst det, vem jag är. Jag vet precis var jag är på väg och var jag kom ifrån". Men om sanningen ska fram så har jag inte en jävla susning!
Allt får helt enkelt visa sig, för nu orkar jag inte förutspå saker längre. Att famla i dimman känns som ett enklare alternativ för nu.
Kommentarer
Trackback
