Det ryms mycket i en skalle

Hur fredagsmyser man på ett sjukhus? Ja det kan man fråga sig... den här helgen och dess omständigheter lär väl höra till ovanligheterna i framtiden. Hoppas jag iaf. Jag tänker åtminstone dra iväg till ett Konsum som storebror har tipsat om, som ska ligga i närheten. Han har kört taxi här i många år och har därmed stenkoll på stan. Tänkte inhandla lite chips i alla fall, någon julmust och kanske något annat som andas feel good. Det kan vi behöva.

Lite senare kommer Nickes föräldrar upp med lite mer grejer till oss, bland annat en film som vi tänkt se på en av våra datorer här på rummet. Vi kan ju börja titta så får vi se hur länge vi orkar. För här på infektionsavdelningen lär vi bli kvar åtminstone till söndag, enligt läkaren.

Nicke blåstränar för fullt i sin tuta varje timme och har fått gå över på antibiotika i pillerform idag. Vi hoppas att det fortsätter så. Jag är så glad att han äter bättre och dricker bättre. Sover gör vi också, som stockar. Speciellt bra för honom så han slipper hostan om nätterna och kan bli pigg och stark snabbare om nätterna!


Att se kraften och gnistan återvända i Nicke och i hans ögon är obeskrivligt att se. Från att ha varit som en trasdocka med obefintlig blick, till att kunna skratta högt korta stunder utan att börja hosta är glädje utan dess like. Det ger också mig styrka att orka, när jag ser att han blir bättre tack vare medicinerna!

De goda nyheterna är också att Nicke andas utan hjälp av syrgas nu, och läkaren säger att lungorna låter mycket bra! Stor skillnad från i går. Då säger vi peppar peppar och håller tummarna att framstegen fortsätter. Vi längtar nog båda två hem nu, så vi får krama om katten, adventsmysa och ta hand om varann. Sjukdomar får det vara bra med nu!