En hyllning.
Jag drömde att jag umgicks med mig själv häromnatten. Alltså som en separat person. Det var hur freaky som helst, och nog för att jag har självdistans och allt det där så kunde jag inte låta bli och konstatera, i drömmen, att jag såg jättebra ut, var charmig men att jag var dryg som fan. Högljudd och jävlig.
Det tragiska är nog att det är sån jag är också in real life, men det är därför jag väljer mina vänner med omsorg som älskar mig för alla floskler och brister som jag bär inom mig. Med alla utbrott och nojattacker till trots.
Hur tråkigt det än kan kännas i livet emellanåt så är jag så jävla glad att jag har er i min närhet. I annat fall hade nog livet passerat gränsen över till fullständigt meningslöst. Linda, Marlene, Mia, Jocke, Markus, Sandra, Micke, Jimmy, Maria, Pia, Mamma, syrran, Sofie, Bettan... vad gjorde jag utan er.
meh jag då? jag finns ju inte med? :( snyft puss å kram påre ändå!! :D
Den som behagar vara anonym kan jag inte heller överväga!
HEJ! vad kul att hitta dig! Var ju bara 100 år sedan man hörde något från sina gamla bekantskaper! Hoppas allt är bra med dig?
Kram/ Ramona Hammargren
Kram på dig! Å glad å tacksam du finns i mitt liv med!
