Personligt.
Så jävla pissigt som jag mådde igår vill jag nog aldrig vara med om igen. Det var det värsta utbrottet hittills. Inget var bra, solen sken från klarblå himmel, men i mitt bröst var det svart och jag kände mig outgrundligt ensam.
Ni vet hur det kan vara, att även fast man har tonvis med underbara och fina människor runtom kring sig som bryr sig om en, så ser man det inte. Man är ensam inuti, och alldeles.... alldeles trött i själen. Jag blev nog besatt av en demon i ungefär två timmar igår. Jag orkade bara inte. Jag gav upp ett tag.
Men tack vare dig och att du drog upp mig ur hålet, som den förmåga du alltid har så fann jag nytt mod att orka med det här vi kallar livet. Och det här blev nog det mest personliga inlägget hittills. Sådär, då fick ni en titt rakt in i min, ibland, alldeles förvirrade hjärna.
Ni vet hur det kan vara, att även fast man har tonvis med underbara och fina människor runtom kring sig som bryr sig om en, så ser man det inte. Man är ensam inuti, och alldeles.... alldeles trött i själen. Jag blev nog besatt av en demon i ungefär två timmar igår. Jag orkade bara inte. Jag gav upp ett tag.
Men tack vare dig och att du drog upp mig ur hålet, som den förmåga du alltid har så fann jag nytt mod att orka med det här vi kallar livet. Och det här blev nog det mest personliga inlägget hittills. Sådär, då fick ni en titt rakt in i min, ibland, alldeles förvirrade hjärna.
Kommentarer
Postat av: Tarja Mourujärvi
Men gumman,tänk så här..idag är det någorlunda bra,men imorgon är det ännu bättre..en liten tröst.kramar!
Postat av: Johanna
Miss u!
Trackback
