Det ryms mycket i en skalle

Jag kan för mitt liv inte sluta förundras att jag kunde ha sådan tur att få uppleva denna lycka som just nu cirkulerar i min kropp. All smärta, alla motgångar, all personlig utveckling och nattliga och smärtsamma funderingar för att komma ur min puppa och bli den fjäril jag är i dag är helt klart värt det för den belöning jag sedan fick när den tuffaste prövningen i hela mitt liv, kom till ända.
Att livet skulle leda tillsammans mig och Nicke. Att vi får leva våra liv i hop nu. Jag är så jävla glad och euforisk på alla sätt och vis! Svårt och beskriva på något annat sätt.

Nicke har känt sig krasslig i veckan med halsont och huvudvärk så vi har mest tagit det lugnt den här veckan, jag har tränat en snoa och vi har pysslat med lite julgardiner, paketinslagning och annat juligt pyssel.
Idag stack solen fram en sväng så vi kastade i oss gröten, packade med oss varm choklad och begav oss ut på utflykt till Korsåvägarna med fyrhjulingen. Vi hittade både vitmossa till adventsstakarna, ljung och kantareller tro det eller ej!
Helt makalöst va mysigt och romantiskt vi hade där ute i skogen! Tittade ut över myren, drack lite choklad och mumsade äggmacka.



När vi så återvände hem igen kände Nicke att han blev något sämre. Vi åt lördagspizza, såg lite film på tv och myste men han blev tröttare och tröttare. Efter en temp blev vi varse om varför, feber. Så nu ligger han nerbäddad i sovrummet och jag är orolig som få. Usch då! Tycker INTE om att se honom så sinkad och dålig. Håller verkligen tummen att min älskade är på benen i morgon igen. Skyltsöndag och allt. Men men, hälsan framför allt och jag vill verkligen pyssla om honom nu...