Det ryms mycket i en skalle

Ibland gör man riktigt fruktansvärt onödiga saker. Inte nog med att jag sopade iväg mestadels av mina surt förvärvda a-kassestålar som trillade in i dag, på räkningar.
Jag slängde i bensin i bilen för en dammig hundralapp enbart för att kunna ta mig från Hofors till hedemora och garpenberg för ett frilansjobb. När jag lite halvstressad äntligen anländer till g-berg, efter att ha hastat upp på stan före och hämtat kameran, så får jag beskedet att gubben är hemma och är SJUK. Whaaat?!

Där står jag och gapar som en fågelholk och vet inte om jag ska börja skratta eller gråta. Hade det varit tecknat hade ett x antal färgglada frågetecken också ploppat upp ovanför mitt huvud.

Killen som möter mig ser ut att skämmas bra mycket när han blir varse att jag inte blivit meddelad om att min intervjuperson ligger hemma med feber. Jag bara kokade, men insåg att det inte var någon idé att varken skrika eller skälla. Han skulle inte bli friskare eller mer feberfri för det.

Så jag åkte hem igen. Ringde ett tröstsamtal till Nicke som gav mig alla sina sympatier. Vi svor lite i hop en stund, och bestämde oss för att se framåt. Får boka en ny tid nästa vecka istället. Om jag har råd att tanka bilhelvetet vill säga.
I värsta fall får jag väl boka om det andra jobbet nästa vecka också, för att få dessa två och passa ihop. Rätt segt och kuska fram och tillbaks. Är ju mitt enda extraknäck just nu så man lär väl anstränga sig för cashen liksom. Yeah well, allt lär väl ordna sig.

Lagom trött nu på det mesta som kallas motgångar. En god älggryta, snack, puss och skratt med Nicke gjorde livet genast ljusare dock. Vi har slagit in våra första julklappar idag. Och kastat upp två ljusslingor och en stake i köksfönstret. Fick genast lite pirr i magen! Längta efter jul. Längta, längta, längta.