Happy endings.
Jahapp, då är "kiwifrukten" (syrran återkopplade till förra inlägget då jag hävdade att jag bara var rund och hårig, ha ha ha! Klockrent.) åter i etern och rapporterar vidare om sina vardagsbetraktelser. Allting lugnt på grinfronten i alla fall. Än så länge. Annars väntar jag väl mest på att magen faktiskt ska börja synas lite mer, för som det är nu ser jag mest överviktig och lönnfet ut. En kiwi.
Konstaterade i går att jag är i ett gränsland mellan mammakläder och mina vanliga kläder. Mina linnen och tröjor börjar se för korta ut, och jag är superbesviken. Kan verkligen inte ha någonting! Och ålar jag mot förmodan i mig i en av mina fina punktoppar så sticker nedre delen av magen ut som en sunkig gammal lastbilschaffis. Charmigt. Byxorna åker ner - och tröjan åker upp. Hjälp. Så - jag väntar och väntar på växexplosion.
Jag tvingade in Nicke och titta på Dating in the dark igår, som går på femman. Inte mer än fair med tanke på alla mornar han tvingar MIG och glo på Days of our lives. Tycker det är rätt kul och se hur paren reagerar när de faktiskt får se hur man ser ut i spotlighten på slutet. Deras reaktioner är helt prislösa, och till slut satt både jag och Nicke i soffan och kommenterade spektaklet.
Mot slutet så valde två av paren bort varann och så till det rafflande slutet där man satt och lite funderade på huuur det skulle gå. Skulle hon välja honom, trooots att han hade utländsk bakgrund som de faktiskt inte hade pratat någontiiing om, enligt tjejen. Och så kommer hon ut på balkongen. De förenas i en kram och åker iväg i bilen hand i hand. De ler mot varann och fnissar.
Och som av en slump vänder jag blicken mot Nicke som sitter i fåtöljen och bevittnar återföreningen. Inte nog med det, han ler väldigt förnöjsamt åt det hela. Värst va du ser nöjd ut, flinar du? frågar jag, och kunde inte låta bli och tycka att det såg så gulligt ut.
Jaha, oj. Fan också. Va missnöjd jag känner mig att jag faktiskt såg så jävla nöjd ut. Det här får du aldrig tala om för nån, uppmanar han mig och spärrar ögonen i mig.
Det är konstaterat - hur hård man än försöker framställa sig så gillar vi alla lyckliga slut.
Konstaterade i går att jag är i ett gränsland mellan mammakläder och mina vanliga kläder. Mina linnen och tröjor börjar se för korta ut, och jag är superbesviken. Kan verkligen inte ha någonting! Och ålar jag mot förmodan i mig i en av mina fina punktoppar så sticker nedre delen av magen ut som en sunkig gammal lastbilschaffis. Charmigt. Byxorna åker ner - och tröjan åker upp. Hjälp. Så - jag väntar och väntar på växexplosion.
Jag tvingade in Nicke och titta på Dating in the dark igår, som går på femman. Inte mer än fair med tanke på alla mornar han tvingar MIG och glo på Days of our lives. Tycker det är rätt kul och se hur paren reagerar när de faktiskt får se hur man ser ut i spotlighten på slutet. Deras reaktioner är helt prislösa, och till slut satt både jag och Nicke i soffan och kommenterade spektaklet.
Mot slutet så valde två av paren bort varann och så till det rafflande slutet där man satt och lite funderade på huuur det skulle gå. Skulle hon välja honom, trooots att han hade utländsk bakgrund som de faktiskt inte hade pratat någontiiing om, enligt tjejen. Och så kommer hon ut på balkongen. De förenas i en kram och åker iväg i bilen hand i hand. De ler mot varann och fnissar.
Och som av en slump vänder jag blicken mot Nicke som sitter i fåtöljen och bevittnar återföreningen. Inte nog med det, han ler väldigt förnöjsamt åt det hela. Värst va du ser nöjd ut, flinar du? frågar jag, och kunde inte låta bli och tycka att det såg så gulligt ut.
Jaha, oj. Fan också. Va missnöjd jag känner mig att jag faktiskt såg så jävla nöjd ut. Det här får du aldrig tala om för nån, uppmanar han mig och spärrar ögonen i mig.
Det är konstaterat - hur hård man än försöker framställa sig så gillar vi alla lyckliga slut.
Kommentarer
Postat av: Nicke
Kiwi är smaskens!
Trackback
