Det ryms mycket i en skalle

Jag har fått en ny dos hormoner i dag, det står klart. Det är en sån där dag i dag då INGET gör mig nöjd eller tillfredsställd. Nicke vaknade före mig i dag och jag blev putt för att han inte väckte mig, helst på ett gulligt sätt. Nicke diskade och jag blev grinig i mitt stilla sinne för att han inte diskat en form också, som visst fick plats i diskstället trots att han sade motsatsen.

Nicke gick iväg till sin studio och skulle spela lite, så länge allt frid och fröjd. Jag sade att jag skulle dra en repa med dammsugaren under tiden så ska vi ses senare. Skickade nu ett meddelande och sade att jag städat klart och snart var på väg. Kände hur besvikelsen steg när han i svars-sms:et INTE berömde mig för min städning. Nästan så jag fick en klump i halsen... han som alltid brukar göra det. Kunde jag höra mig själv tänka och suckade djupt.

Jag är för helvete helt jävla oresonlig i dag!!! Med en överdriven dos hormoner som skjutits ut i min kropp är jag som tickande bomb som har en multiexploderande effekt. Helst lite när som helst också. Fy fan vad jag hatar mig själv just nu för det här. Huur ska den här dagen sluta?