Det ryms mycket i en skalle

Har fortfarande frilansjobb som hänger över mig likt ett moln över skallen... det tär lite på mig. Att inte kunna njuta till fullo över att det i morgon är fredag och bara kunna slappna av.

Istället ska jag genomföra en telefonintervju klockan två och sedan sitta och skriva. När vi istället borde städa tillsammans och fixa tvätten. Får väl försöka hitta ett sätt och kombinera de två då... vill ju inte att Nicke ska slita på ensam medan jag sitter vid skrivbordet och kuckilurar.

Börjar nästan ångra mig lite att jag inte gjorde intervjun i dag redan, så man slipper det i morgon. Nåja, nu har jag redan mailat honom så lagt kort ligger. Personporträtt är i och för sig alltid roliga och göra, och rätt enkla att skriva. Hör ni hur jag försöker muntra upp mig med alla medel?

Det här med frilans är inte lätt ska ni veta, psykiskt. Det är inte som att man går till jobbet och när ni kommer hem är man ledig på kvällen. Som frilansreporter ligger det ALLTID i bakgrunden och lurar.
Telefonen kan ringa lite hipp som happ, man har inga fasta tider och man måste ha stenkoll på sin mail hela tiden. I fredags till exempel fick jag lov och kolla mailen i mobilen medan jag gick på stan. Inte direkt en relaxing time.

I jobbet har jag behov av någon form av rutiner har jag kommit på, nu när jag sysslat med detta ett tag. Visst, jag fixar det alltid med bravur, men det tär. Ständig prestationsångest och ett ständigt funderande över om kunden ska bli nöjd. Frilansjournalist låter ju jävligt flashigt i somligas öron - men jag kan intyga att det är allt annat än det.
Nåväl, allt ordnar sig! Blir desto skönare att ta sig en redig drink på lördag sedan när allt är klart för den här veckan. Ska ta mig ut på en redig promenix i solen nu, som en uppvärmning inför kvällens gympass, och ta ett besök på bruuuket som de kallar den här lilla stadskärnan i Hoffan.