Det ryms mycket i en skalle

Jag slås direkt av lite dåligt samvete när jag konstaterar att jag ska njuta av lite ensamtid. Vilket jag gör i skrivande stund. Självklart älskar jag Nicke över allt annat men jag tror han vet vad jag menar med det här, att vi båda behöver en stund då och då, då vi bara gör saker för oss själva.
Och nu passar jag på när han ändå stack iväg ett par timmar för att hjälpa några kompisar, vars föräldrar är bortresta, att elda i deras hus. Käka lite macka, dricka oboy, se några avsnitt sex and the city och sörpla kaffe. Bara vara i tystnaden med katterna.

Känns ju dock lite konstigt hur man ibland kan längta efter detta, när man som singel tidvis hatade att vara ensam hemma och mer än någonting annat ville ha någon att kramas och dela vardagen med.
Men jag kan nog med gott samvete säga att jag och Nicke gott kan spendera några timmar ifrån varann eftersom vi annars umgås i princip 24 timmar om dygnet. Han pluggar hemma, jag jobbar hemifrån, vi tränar och äter ihop och slår ihjäl fritiden tillsammans. Och tiden går fort med den underbara mannen! Kanske lika bra och passa på innan båda får heltidsjobb och vi bara ses på kvällarna...

Vi trotsade också snöovädret igår eftermiddag genom att åka till mamma och seppo i Vikmanshyttan för och delta i sorgen efter morfar, som stilla somnade in i Fredags klockan 18.45. Har varit hysteriskt ledsen - men tårarna har för tillfället torkat ut... kommer väl en laddning senare gissar jag.
Saknar honom något så fruktansvärt och det känns overkligt att jag aldrig kommer få träffa honom igen. Min fina och finurliga moffa. Jag är dock glad att han slipper lida nu, och att han har det bättre där han är och kan vaka över oss.
Mamma var något sånär samlad och blev nog både gladare och vid gott mod när vi kom dit och livade upp lite. Vi hade köpt med oss en vacker blombukett till mamsen och några vaniljhjärtan. En tialott gjorde också att hon drog lite på smilgroparna. Hade egentligen köpt alla fyra till mig men hey - klart man delar med sig av lite spänning!

Vi hade en underbar kväll med massa prat, både om morfar (och allt runtomkring) och annat trams. Vi skrattade, berättade gamla historier i soffan, åt pizza, såg mello och bara var. Så himla skönt med skrattattacker och se mamma skratta hjärtligt. Nu släppte lite av den här klumpen i bröstet, sade mamma innan vi strax före midnatt tackade för oss. Samma här mammma, samma här. Älskar er!