Drägget nr ett.
Trevlig fest i lördags med massor av människor, nya som gamla bekanta. Mycket vin, tilltugg, snack, skratt och dans inpå småtimmarna. Jag tror dock jag blev för taggad mot slutet. Varför? Jo - när alla dragit och Linda däckat i vår säng satt jag hängandes i köket och kände hur illamåendet kom krypande. Ett tu tre så spyr jag i slasken i köket. Varför inte toan? 1) Jag hann inte. 2) Brorsan hade låst in sig där.
Ok, jag ska erkänna att jag kände mig som ett tvättäkta drägg med håret hängande i slasken, men till mitt försvar så kräks jag inte så våldsamt ofta på fyllan. Kanske händer en gång i halvåret. Så, jag väljer att tolka det som att jag hade jävulskt roligt! Vilket är sant.
Bakfyllan deluxe dock, som jag vaknade till på Alla hjärtans dag (av alla dagar) kunde få Rambo och känna sig liten vill jag lova... ett tag letade jag både efter revolver och rep. Fann istället soffan och somnade om. Nicke drog iväg och käkade pizza med en kompis och kom hem med otroligt vackra tulpaner, hallonchoklad och en falafeltallrik som smakade bäst! Lite gott till min rakas på alla hjärtans dag, som han sade. Sötnosen min.
Av mig fick han redan i fredags en alla hjärtans-present i form av biljetter till biopremiären av Wolfman, som överraskning. Det mottogs väl verkade det som! Han blev så glad, och då blev jag glad att han blev glad. Höhö. Mysigt hade vi!
Däremot tror jag att min bakfylleångest har kommit retroaktivt, idag. Tisdag. Öööh va? Det verkar så för jag har inte kommit igång riktigt i huvudet än. Det är som känslan att hjärnan är inlindad i bomull. Märks att man närmar sig 30-strecket, kan nog inte parta som en 20-åring längre. Lika bra att inse faktum - ska jag festa får jag räkna med att på piss sedan.
Jag hinkar nu kaffe för fulla muggar, och har i alla fall skrivit en sjyst ingress på artikeln jag ska producera innan fredag. Alltid något.
Ok, jag ska erkänna att jag kände mig som ett tvättäkta drägg med håret hängande i slasken, men till mitt försvar så kräks jag inte så våldsamt ofta på fyllan. Kanske händer en gång i halvåret. Så, jag väljer att tolka det som att jag hade jävulskt roligt! Vilket är sant.
Bakfyllan deluxe dock, som jag vaknade till på Alla hjärtans dag (av alla dagar) kunde få Rambo och känna sig liten vill jag lova... ett tag letade jag både efter revolver och rep. Fann istället soffan och somnade om. Nicke drog iväg och käkade pizza med en kompis och kom hem med otroligt vackra tulpaner, hallonchoklad och en falafeltallrik som smakade bäst! Lite gott till min rakas på alla hjärtans dag, som han sade. Sötnosen min.
Av mig fick han redan i fredags en alla hjärtans-present i form av biljetter till biopremiären av Wolfman, som överraskning. Det mottogs väl verkade det som! Han blev så glad, och då blev jag glad att han blev glad. Höhö. Mysigt hade vi!
Däremot tror jag att min bakfylleångest har kommit retroaktivt, idag. Tisdag. Öööh va? Det verkar så för jag har inte kommit igång riktigt i huvudet än. Det är som känslan att hjärnan är inlindad i bomull. Märks att man närmar sig 30-strecket, kan nog inte parta som en 20-åring längre. Lika bra att inse faktum - ska jag festa får jag räkna med att på piss sedan.
Jag hinkar nu kaffe för fulla muggar, och har i alla fall skrivit en sjyst ingress på artikeln jag ska producera innan fredag. Alltid något.
Kommentarer
Postat av: Lakrits
hehe ja ;-)
Trackback
