Det ryms mycket i en skalle

I morgon är det tokryck med frilanset som gäller, och jag ser faktiskt framemot att få åka hem till mamma och sova hos dem i en natt. Har medvetet bokat in två intervjuer tors-fre i Hedemora, så jag slipper slösa onödiga mil på att kuska fram och tillbaks till Hoffan.

Mamma blir nog glad med lite sällskap! Man kanske ska dansa för henne eller underhålla på något annat vis så hon drar lite på smilgroparna? Näää, ha ha! Mitt besök får ta och duga faktiskt. Vi brukar ha så mysigt när vi umgås i soffan, med tv, fika och massa snack. En kram ska hon få i alla fall!

Jag och Nicke låg, apropå snack, och talade om min flytt och att jag faktiskt förflyttat mig längre bort från mamma och Nicke avslöjade att han vid ett tillfälle tyckte lite synd om mig som ska behöva sakna min familj då och då. Han var imponerad över att jag vågat lämna Hedemora för att bo med honom i Hofors.

Jag hade ärligt talat inte reflekterat över det speciellt mycket, men när han sade det så började det sjunka in och jag fann mig i att längta efter morsan och hur länge sedan det faktiskt var, sen sist vi sågs. Så jag tror det blir perfa med lite kvalitetstid i Vikmanshyttan i morgon kväll. Syrran bor ju bra till i långsta, så henne är det inte speciellt långt till. Tack och lov för det!

Annars har jag aldrig varit den typen av person som fäster mig speciellt mycket vid VAR jag bor, det är ju bara geografi? Huvudsaken jag trivs där jag lägger av mig min hatt. Och i Hofors trivs jag! Så gjorde jag även i Älvdalen... och Sthlm... och Uppsala. Nä va fan, nu får det vara slut på flängandet! Men jag känner ändå på mig att vi kommer hamna i Falun så småningom. Fråga mig inte varför. En känsla jag har bara...