Det ryms mycket i en skalle

Besök på frilansredaktionen och lite snack om fler jobb, gjorde intervju och försökte fota i årets snöfall där flingorna var stora som dasslock. Hälsade på Emma och lille Harry och passade på att både äta och fika lite. Upp till mange och lämnade minnespinne för att påbörja överföring av lite bilder till mig, känns kul. Hem till mamma och hängde med henne hela kvällen, drack lite kaffe och bubblade om ditt och datt.

Så inleddes mitt dygn i Hedemora i torsdags.

Kvällen avslutade hemma hos Pia med nattsudd och sängfösare i hennes soffa. Icke att förglömma - snacka ikapp om allt var killar, känslor och framtidsfunderingar heter. Pia var ju min partner in crime under singelåret och jag saknar verkligen våra middagar, fester och roliga kvällar på kingen. Vi lovade att göra om det snart igen.

Frilansdag nummer två började klockan ett igår med en privatvisning av Theaterladan i Hedemora med tillhörande intervju. Riktigt spännande byggnad det där. Återigen ett besök avhandlades på frilansredaktionen med ännu mer jobbsnack och flum. Gillar de där kufarna, de har samma humor som jag. Fick även beröm av en intervjuperson för min noggrannhet - då blev jag riktigt glad och peppad! Fick även ett berömmail senare av min chef där hon berömde mina fina bilder - ännu mer pepp!

När jag ändå var i farten hälsade jag på två gamla kollegor på Södran och så PG förstås, min gamla chef. Jisses vad skönt och träffa dem igen och prata ikapp även med Eva, min närmaste kollega där uppe på den tiden.
Hon har, som jag, gått igenom ett tufft uppbrott förra året och det var skönt för både henne och mig att få prata om vad som hänt sedan sist.
Hon var även nyfiken på min nya kärlek förstås och jag var inte sen med att berätta hur glad och lycklig jag äntligen var! Tror och hoppas att jag ingav lite hopp att snart når det även henne. Sade också hej till Gunnar och Rebecca på annonsbladet och snackade som hastigast. Lika bra och passa på när man ändå var social deluxe.

Inte ens på vägen till bilen fick jag gå ifred. Jobbskadad som man är kollade jag mailen i mobilen samtidigt som jag gick längs Åsgatan och hör någon ropa mitt namn. Det var min mosters exman som hälsade. Vi pratade lite snabbt om läget i våra liv och morsade sedan vidare.
Var bra skönt att äntligen landa hemma i Hoffan igen och mötas av lite kramar och pussar, efter ett intensivt dygn med med mycket jobb och många människor som passerade. Men det var nog på sin plats att socialisera lite.

Ikväll inleds Melodifestivalen aka Mello. Och jag och Nicke firar fem månader ihop. Återstår att se hur denna lördag slutar. Pöss.