Det ryms mycket i en skalle

Igår gick flyttlasset officiellt till Hoffan, så nu kan jag kalla mig för en riktig Hoforsbo och invånare av Gästrikland. Fan va skumt att lämna Dalarna när man tänker efter, men jag låtsas att jag fortfarande är kvar för folk pratar dalmål... typ. Och så är det ju på länsgränsen.

Sex pers fick in alla mina pinaler i släpet på drygt en timme och allt gick in om möjligt ännu snabbare på tre personer. Kanske för att Nicke bor på första våningen och lyan i Hedemora låg på tredje, he he! Men nu är det inte kul. All röra. Alla grejer. Det ser fan ut som att USA gått in i Bagdad i köket, uttryckte sig Nicke. Då vet ni. I sovrummet är det inte bättre.

Men det tar sig! som mordbrännarn sade. Har plöjt grejer tre timmar igår och lika länge i köket ungefär. Så det börjar väl så smått bli ordning och reda. Vill man så kan man. Så i slutet av januari blir det inflyttarfest hännä! Alla sugna amäler intresse!

I övrigt är det tungt, tungt, tungt på ekonomiska fronten och jag måste komma på en lösning. I morgon är det jag som ringer min frilansboss och tigger massvis med jobb så jag kommer ikapp med allt i slutet på denna månad, annars vette sjutton. A-kassan lär ju inte vinna medalj för att vara generösa direkt.
Jag och Nicke har varann i alla fall och jag VET att vi om några månader kommer sitta i Korsån, zippa på en öl i solen och minnas tillbaka till tiden då det var så jobbigt. Tappar man hoppet har man ingenting. Faith.