En ny era har börjat.
När jag för ett par månader sedan delade mina tankar inför ett eventuellt samboliv med Nicke, så kände jag mig rädd. Rädd för att mitt förflutna skulle komma skrikande tillbaka till mig.
Rädd om min frihet kanske, att jag inte skulle få komma och gå lite som jag ville. Att jag skulle bli en jävla gnatkärring som alltid fick laga mat och skälla om att det låg skitsaker precis överallt, att jag skulle bli den som alltid gjorde fel och att jag var den som alltid blev ringd efter och undrade när man skulle komma hem egentligen.
Men nu när vi officiellt flyttat ihop så insåg jag att Nicke är faktiskt underbara Nicke. Och ingen annan. En mysig och omtänksam människa som gör en macka även till mig när han är hungrig, som kommer med kaffe och en kram på sängen, som jag kan laga mat tillsammans med och som säger Åk och ha roligt med dina vänner du, så ses vi sen ikväll.
Det kan låta fruktansvärt trivialt, men när man levt ett återhållsamt och hämmat liv där någon hållt en tillbaka i ett skal så kan just de sakerna göra mig fullständigt gråtfärdig av lycka. Nicke gör mig lyckligare än jag trodde jag kunde vara, någonsin. Vi påtar omkring här i vårt numera gemensamma hem och drar dåliga skämt, fnissar åt allmänt ingenting, rensar och packar - och kramas lite däremellan och bara njuter av varandras sällskap.
Hur kunde jag någonsin vara rädd för att ge mig in i sambolivet igen när den andra hälften är en guldklimp?! Allt är så självklart för mig nu. Klarare och klarare blir det för var dag. Nicke <3 Therésa
Rädd om min frihet kanske, att jag inte skulle få komma och gå lite som jag ville. Att jag skulle bli en jävla gnatkärring som alltid fick laga mat och skälla om att det låg skitsaker precis överallt, att jag skulle bli den som alltid gjorde fel och att jag var den som alltid blev ringd efter och undrade när man skulle komma hem egentligen.
Men nu när vi officiellt flyttat ihop så insåg jag att Nicke är faktiskt underbara Nicke. Och ingen annan. En mysig och omtänksam människa som gör en macka även till mig när han är hungrig, som kommer med kaffe och en kram på sängen, som jag kan laga mat tillsammans med och som säger Åk och ha roligt med dina vänner du, så ses vi sen ikväll.
Det kan låta fruktansvärt trivialt, men när man levt ett återhållsamt och hämmat liv där någon hållt en tillbaka i ett skal så kan just de sakerna göra mig fullständigt gråtfärdig av lycka. Nicke gör mig lyckligare än jag trodde jag kunde vara, någonsin. Vi påtar omkring här i vårt numera gemensamma hem och drar dåliga skämt, fnissar åt allmänt ingenting, rensar och packar - och kramas lite däremellan och bara njuter av varandras sällskap.
Hur kunde jag någonsin vara rädd för att ge mig in i sambolivet igen när den andra hälften är en guldklimp?! Allt är så självklart för mig nu. Klarare och klarare blir det för var dag. Nicke <3 Therésa
Kommentarer
Trackback
