Det ryms mycket i en skalle

Japp japp, så är det. Både jag och Nicke har pratat länge om att prova på vegolivet, eftersom vi båda är djurvänner och har samma värderingar kring det. Så nu provar vi en vecka. Matsedel är gjord så att vi kan planera och bara sätta igång matlagningen när vi kommer hem efter träningen. Känns riktigt bra än så länge och inte är det krångligare heller. Inte dyrare heller faktiskt.

Jag fattar inte att folk lätt kan pejja över 50 spänn för ett tråg med köttfärs, men när det vankas sojafiléer och quorn för 35 spänn påsen så ska det gnisslas. Jeez...

Det var ren flax att vi bestämt detta i lördags, och så igår såg vi på Ellen Degeneres show och en kille hon bjudit in som skrivit boken "eating animals". När hans fru blev gravid började han nämligen spåra maten de åt, både i USA och lite i resten av världen och det var hemskt, men samtidigt väldigt peppande och upplyftande då vi redan bestämt oss för vegovecka. Tur det inte var tvärtom, he he!
Han var liksom inte någon överdriven aktivist heller, utan presenterade bara lugnt och metodiskt så som det faktiskt ser ut idag, utan floskler. Och något som många av oss blundar för.

Inte nog med att djuren lider i sina små och trånga utrymmen där de stressas till döds, industriköttuppfödningen är en av de största anledningarna till att växthuseffekten ökar för varje år.
Läste också att när det på äggförpackningarna står "frigående inomhus" innebär det att så många hönor som möjligt föds upp i en och samma lokal och de har inte mer utrymme än något som är lika stort som ett A4 att röra sig på. Hemskt.

KRAV hädanefter fullt ut! KRAV-märkningen skyddar både naturen och djuren uppenbarligen.
Jag köper i 80% av fallen KRAV-ägg men nu blir det inga kompromisser. Jag, och Nicke, tänker att om åtminstone vi drar vårt strå till stacken så kan vi stoppa maten vi har på tallriken in i munnen med gott samvete.

Både han och jag mår dåligt när vi äter djur, Nicke tycker synd om dem och jag känner att det växer i munnen. Dessutom får jag problem med tarmarna och matsmältningen när jag käkar kött eftersom jag redan innan denna vegovecka ätit väldigt lite gris och rött kött. Blivit mest bacon och kyckling. Och visst, det är svingott emellanåt... men är det värt det? På riktigt. Må jag låta äckligt hurtig, och må så vara, men va fan! Jag är motiverad.

Vi provar en vecka i alla fall, så får vi se! Och är det inte någon som vill bjuda mig, som kanske i framtiden både är vego och laktosintolerant, på middag så får vi väl käka hemma då.